"Alternativet till ett tätare eurosamarbete vore katastrofalt"

”Nej” till systemet med euroobligationer och ”ja” till ett nytt råd som ska koordinera ekonomin i euroområdet och ytterligare ett ”ja” till nya nationella lagar för budgetunderskott. Så kan man sammanfatta Tysklands förbundskansler Angela Merkels och Frankrikes president Nicolas Sarkozys möte i Paris på tisdagen. Den här kontentan var inget som väckte glädjerop på marknaden, att institutionalisera ett nytt råd är inte vad som behövs just nu.

Utrikesminister Erkki Tuomioja (SDP) säger att Merkel och Sarkozy försöker rätta till felen som gjordes då euron introducerades.

– Euron hade inte en tillräckligt god grund och det fanns inte tillräckligt klara bestämmelser för hur finansreglerna skulle följas.

Det föreslagna nya rådet skulle bestå av statscheferna i euroområdet och sammanträda två gånger om året för att koordinera ekonomin. Tuomioja vill inte ta ställning till planerna förrän detaljerna klarnar men säger att det klart behövs en starkare koordinering av den europeiska ekonomin.

– Men det finns redan det så kallade sexpackspaketet med sex nya direktiv om bland annat större kontroll över finanserna och ökad rapporteringsskyldighet som ger EU större möjligheter att reagera i tid och ta i bruk sanktioner. Det introducerades i början av året av kommissionen men det tar tid att implementera.

För en vecka sedan började Europeiska centralbanken köpa upp italienska och spanska masslån vilket fick räntan som hunnit stiga över det oroväckande sex-procentstrecket att börja sjunka. Men hur länge den positiva utvecklingen varar är omöjligt att säga.

– Det beror på vad länderna klarar av att göra. Spanien har stramat åt sin ekonomi men i Italien har man inte ett särskilt starkt förtroende för Berlusconi. Euroområdet kommer nog att klara sig men just nu råder det brist på klara visioner, vi har knappast ännu sett det sista krismötet.

Nej till gemensamma lån
Utrikeshandelsminister Alexander Stubb (Saml) tror i likhet med Merkel och Sarkozy inte att de gemensamma europeiska stadsobligationernas, euroobligationerna, tid är nu, men säger att man hela tiden söker kreativa lösningar för att undvika framtida kriser.

– Finland har varit försiktigt kritiskt till euroobligationerna och jag tror inte att de införs inom en nära framtid. De får inte innebära att länder får förlåtelse för dåliga offentliga finanser alltså ett ”vi betalar notan då ni missköter er”.

Merkels och Sarkozys idé om ett råd bestående av statscheferna i euroområdet är enligt Stubb inte ny, statscheferna möts redan nu 2–3 gånger per år.

– Det handlar alltså bara om en institutionalisering av det här. Men i Finland har vi varit oroliga för att kommissionen åsidosätts, som institutionell nörd vet jag att det är viktigt att kommissionen måste ha en central roll i förberedelserna och implementeringen.

Stubb säger att Merkels och Sarkozys fokusering på att göra medlemsländerna själva ansvariga för sin budget är bra, nu behövs tuffare regler för att undvika nya kriser.

– Att få in en lag som begränsar budgetunderskotten i alla länders grundlagar tar tid och sanktionerna för de som bryter mot den måste vara tuffa och bindande. Det är hemskt svårt att säga vad det skulle betyda i praktiken, det handlar om en tanke för framtiden.

De tyska och franska statsöverhuvudena förde också fram behovet av djupare ekonomisk integrering av euroområdet vilket får Stubbs fulla stöd.

– Vi har bara två möjligheter. Endera löser vi upp systemet och lever med de i mitt tycke katastrofala konsekvenserna eller så skapar vi tajtare ekonomiska regler.

Vad de här reglerna i praktiken skulle handla om är det enligt Stubb ännu för tidigt att tala om.

”En intressant signal”
Den förra europaministern och nuvarande medlemmen av Stora utskottet, Astrid Thors (SFP), säger att Merkels och Sarkozys planer verkar handla om att hitta en ny riktning. Om man väljer att skapa ett nytt råd av statschefer under ledning av EU-presidenten Herman Van Rompuy avpolletterar man på sätt och vis eurogruppens ordförande Jean-Claude Junker. Det innebär också ytterligare en sked i den europeiska finanssoppan.

– Det här är en intressant signal, åtminstone internt i Europa. Vem bryr sig om eurogruppens ordförande om statscheferna ska börja behandla samma frågor? Före Lissabonfördraget hade EU ett triangeldrama mellan kommissionen, parlamentet och europeiska rådet. Nu kan vi få ett kvadratdrama då EU-presidenten Van Rompuy ska med.

Läs mera i dagens Hbl.