Regeringen vill ha inpo igen

SFP:s ordförande Stefan Wallin säger att regeringen inte diskuterat den kommande inkomstpolitiken på grund av semestern men att det finns en bra förhandlingskontakt mellan regeringen och arbetsmarknadsorganisationerna.

– Statsministern (Jyrki Katainen) träffade arbetsmarknadsparterna förra veckan och förde preliminära samtal om att hålla löneuppgörelserna i styr. Då exportindustrins och den offentliga sektorns löneavtal löper ut om ett halvår behövs koordinering av löneavtalen. En kapprustning mellan förbunden skulle leda till en spiral som i dagsläget är svår att behärska.

Socialdemokraternas ordförande Jutta Urpilainen sade i en intervju med Sanoma-koncernens landskapstidningar i går att regeringen och arbetsmarknadsparterna rekognoserar möjligheterna till en inkomstpolitisk helhetslösning. Enligt Urpilainen behövs det nu stabilitet och förutsägbarhet, vilket bäst kunde förverkligas genom en samlande inkomstlösning.

SDP:s gruppordförande och riksdagens talman Eero Heinäluoma ackompanjerar. Han skriver i ett pressmeddelande att samarbetet på arbetsmarknaden var en avgörande faktor då Finland överlevde krisen på 1990-talet och att liknande ansvarskänsla behövs även av dagens beslutsfattare.

Ett sysselsättningsfördrag

Enlig Stefan Wallin är det nu funktion framom form som gäller. Enligt Wallin behövs det ett tillväxt- och sysselsättningsfördrag mellan arbetsmarknadsparterna och statsmakten, vad man väljer att kalla fördraget är ointressant.

– Det viktiga är att vi får ett fördrag som främjar de här fem sakerna: tillväxten, köpkraften, konkurrenskraften, den ekonomiska förutsägbarheten och kampen mot social utslagning av unga och ungdomsarbetslöshet. Jag tolkar Urpilainens uttal som ett försök att nå samförstånd om hur de här målen kan nås. Det är bra om regeringen kan fungera som en konstruktiv part, en slags barnmorska, då man förhandlar om fördraget.

Wallin säger att regeringsprogrammet fortfarande håller måttet men att det kan ske förändringar ute i Europa och USA som vi i Finland inte kan rå på.
– Men nu ska vi ha is i magen, säger han.

En bra riktning

Sixten Korkman, vd för Näringslivets delegation, säger till Aamulehti att regeringen vill få till stånd ett ekonomiskt- och arbetsmarknadspolitiskt helhetspaket som innehåller även arbetsmarknadsfrågor.

Korkman säger att det finns en god grund för att sträva i den här riktningen, paketet kunde enligt honom innehålla någon form av ram för koordinering av lönerna eller en övre gräns för allmänna eller avtalsenliga förhöjningar av lönerna.

Lauri Lyly, ordförande för Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC, sade på Lokförarförbundets sommarträff i Tammerfors i går att regeringens målsättningar för samarbete mellan de olika parterna är viktiga då statsmaktens möjligheter till stimulansåtgärder är begränsade. Den stora frågan är om man kan samla en tillräckligt stark front för att nå det här målet.

– För de vanliga FFC:arnas privata ekonomi är förbättringen av sysselsättningen och en positiv utveckling av köpkraften det viktiga. Även kvaliteten på arbetslivet kan främjas genom ett brett samarbete, sade Lyly.

Bristande intresse

Finansutskottets ordförande Kimmo Sasi (Saml) anser i motsats till Urpilainen och Heinäluoma att centraliserade lösningar inte är rätt medicin mot dagens ekonomiska utmaningar.

– I dag ökar trycket för att fatta beslut företags- eller branschvis. Det finns inte längre västländer med centrala uppgörelser. Men det finns en del sossar som längtar tillbaka till svunna tider. För tio år sedan då man ännu förhandlade på central nivå hade partiet en viktig roll och nu vill man igen öka sin makt. Nu har de ändå inte ett starkt stöd ens bland de egna.
Sasi säger att FFC är med på SDP:s linje men att många av fackförbunden inte är beredda att överlämna sina förhandlingsmandat till centralorganisationen.