Sveaborg är fångarnas paradis

Bägge är de havsnära och tenderar att locka turister. I övrigt är de så olika som två fängelser kan vara. Om Alcatraz var ett av världens mest rymningssäkra fängelser är Sveaborgs öppna fängelse den raka motsatsen.

– Det går inte att rymma härifrån. Det är bara att promenera ut, säger fängelsechefen Sinikka Saarela.

Ibland händer det att fångarna låter bli att återvända från en permission. Men det är ovanligt.

– De har för mycket att förlora. I så fall skickas de till en sluten anstalt. Samma sak om vi märker att de använt alkohol eller narkotika.

Brottspåföljdsmyndigheten har ändrat strategi, mot en mera öppen fångvård. Man strävar efter att rehabilitera fångarna för att hjälpa dem lämna kriminaliteten bakom sig.

– Största delen av fångarna i Finland är outbildade, mindre bemedlade och har missbrukarbakgrund. I stället för att låsa in dem i en cell strävar vi efter att ge dem färdigheter för att senare klara sig ute i samhället.

Fångar sköter världsarvet

Betong, lås och isoleringsceller har gett vika för havsutsikt, frisk bris och ett historiskt arv att förvalta. Det är inte alla som får avtjäna sitt straff på ett av Unescos världsarv. Fångarna reparerar murar, kullerstensgator, hus och sköter trädgårdar.

– Det görs en individuell plan för varje fånge. Det finns livstidsfångar som förflyttats hit efter att de först suttit flera år på en sluten anstalt.

Fångarna på Sveaborgs öppna fängelse är dömda för allt från narkotikabrott till rån och brott mot liv. Tar man en noggrannare titt på statistiken från maj i fjol ser man att 17 av fångarna som spankulerar omkring på Sveaborg gjort sig skyldiga till brott mot liv. Sju är dömda till straff som är längre än åtta år. Senast i mars lyckades en trippelmördare rymma från det öppna fängelset.  Majoriteten av fångarna är ändå dömda till kortare straff.

Fångarna får lov att handla och besöka Sveaborgs bibliotek. De kan få tillstånd att ta färjan till centrum för att söka jobb, gå till socialbyrån eller A-kliniken. Allt för att anpassa sig till livet ute i det fria. Vissa gör någon form av civiltjänst utanför fängelset.

Många får hjärtat i halsgropen vid blotta tanken på att möta en mördare i Sveaborgs mörka grottor, men fängelsechefen ger lugnande besked.

– Återfallsrisken bland dem som begått brott mot liv är låg, trots att många tror att de är mycket farliga.

Vad tycker Sveaborgsborna om att dela sin ö med dessa förbrytare?

– Invånarna störs nog mera av turisterna. Fångarna är åtminstone nyktra, och de städar efter sig.

"Förlorade två år av mitt liv"

Intill en av de gröna kullarna står Dario och klipper sly med en trimmer. Han dömdes till fem år i fängelse för ett narkotikarelaterat brott, men behöver som förstagångsförbrytare sitta inne bara halva tiden.

– Jag hoppas det var första och sista gången, säger fängelsechefen Saarela till Dario.

– Jag lovar till hundra procent att det var sista gången. Det var dumt. Jag har förlorat två år av mitt liv.

Dario har suttit i två andra fängelser innan han förflyttades till Sveaborg.

– Det här är som en helt annan värld. När jag kom hit kunde jag inte förstå att det var ett fängelse. Här får jag arbeta och njuta av naturen.

Han kommer ut i februari och tillsammans med fängelsets socialarbetare håller han på och söker arbete.

Turistfälla

Många turister har förirrat sig in på det öppna fängelset. I stället för taggtråd och höga murar omges de mysiga träbarackerna av ett rödmålat staket med porten på svaj.

– Finska fängelser får ofta besök av ryska och kinesiska fångvårdare som är förvånade över våra öppna fängelser. De tycker de är som ett hotell, säger Saarela.

Och tanken är inte långt borta. Man kan känna historiens vingslag när man spatserar längs kullerstensgränderna i den natursköna miljön. Det är omöjligt att veta om de man möter bland ruinerna är fångar eller turister. Fångarna bär sina egna kläder. Visst finns det vakter men fångarna får gå på egen hand till och från sina arbetsplatser.

– Hundra fångar? Men de är väl ändå småbrottslingar? utropar Roddie Hurwitz, turist från USA medan hon skyndar mot färjan.

Hon skakar på huvudet och upplyser oss om att USA förvarar sina mördare bakom lås och bom. Samtidigt tycker hon systemet med straffarbete är bra.

– Men hur hindrar ni dem från att promenera på färjan och åka härifrån?

Kanske är det rädslan att förlora friheten i sin träbarack med havsutsikt på Finlands mest åtråvärda fängelse.