Foto: Marie Mauzy. Valia,Vasilis och Ioulia protesterar för första gången i sitt liv.

Hbl:s Marie Mauzy berättar om nattens kravaller

När resultatet av omröstningen i parlamentet offentliggjordes under onsdagseftermiddagen spreds nyheten med eldens hastighet per sms och telefonsamtal bland de tusentals demonstrerande framför parlamentet. Men redan innan omröstningen var över började polisstyrkorna bombardera Syntagmatorget med tårgas.

ATEN

Folkmassorna flydde till intilliggande gator flera kvarter bort och endast de avsvimmade, skadade och huliganerna med maskeringar och tillhyggen blev kvar. De som flydde var både skräckslagna och uppretade över polisens aktioner, men också upprörda över röstresultatet.

De flesta var fåordiga, chockade och kände sig lurade av regeringen. Ord som odemokratiskt, juntaliknande fasoner, propaganda och psykologisk terrorism hördes. Överallt satt och stod människor i alla åldrar och från olika yrkesgrupper med den vita vätskan i ansiktet och en mask som skydd för tårgasen.

Plötsligt skriker någon efter en läkare.  En ung pojke har andningssvårigheter av all tårgas han fått i sig.  Uppe vid torget hörs tårgasknallarna i tät följd och tjock svart rök väller upp över taken när både huvudpostkontoret och McDonald's sätts i brand. Förstörelsen i centrum är enorm och överallt ryker sopcontainrar som satts i brand och den fräna lukten blandas med den stickande tårgasen.

I flera timmar försökte polisen skingra folkmassorna som till och med drevs in i de smala gränderna i turistområdena Plaka och Monastiraki. Många ovetande turister som satt på kaféerna överrumplades av polisens plötsliga tårgasattacker.

Nikos och Panagiotis står i en gränd och har just tvättat av den vita vätskan med medhavd tvål, vatten och handduk. De ska åka hem och äta och vila en stund innan de åter ska tillbaka till torget. De anser båda att en folkomröstning om sparpaketet är den enda rättvisa lösningen.

Vännerna Valia (hemmafru),Vasilis (diversearbetare)  och Ioulia (lågstadielärare) har alla tre starkt irriterade ögon av tårgasen de utsatts för. De har aldrig demonstrerat tidigare i sitt liv, men nu vill de göra det för sina barns framtid.  De anser att arbete ska löna sig, att arbeta ska ge en ekonomisk trygghet. Framtiden ser nu istället väldigt osäker ut.

Under kvällens lopp börjar centrala Aten likna en belägrad stad där oroshärdar blossar upp på olika ställen. Kravellpoliser marscherar på rad och motorcykelpolisen rör sig snabbt mellan gatorna. Medier rapporterar om nya fronter och strider - precis som i ett krig. Ännu efter midnatt hörs sporadiska tårgasknallar.

En del är uppgivna och säger: ” Det som skett har nu skett. Ska vi nu offra våra liv för detta?”. Andra säger att kampen inte är över än, att de ska fortsätta att kämpa för ett bättre Grekland.