Klart lägre tröskel att bli lärare på svenska

Det råder ingen tvekan om att det är lättare att komma in på Åbo Akademis lärarutbildningar än på motsvarande utbildningar på finska universitet.

– De finska universiteten är mycket nöjda över möjligheten att välja de bästa av de bästa för lärarutbildningarna. De kan gallra genom betyg och lämplighetstest och tidigt få fram de mest motiverade i sina urval, säger Armi Mikkola, undervisningsråd med ansvar för lärarutbildningsfrågor på undervisningsministeriet.

Lärarbristen i svenskspråkiga skolor i södra Finland under 2000-talet har gjort att Åbo Akademi tvingats utöka studieplatserna på sina lärarutbildningar. Det geografiska och mentala avståndet mellan Nyland och Vasa brukar anses dämpa såväl lärarutbildningens attraktionskraft i huvudstadsregionen som viljan hos nyutexaminerade lärare i Vasa att söka jobb i Nyland. Resultatet har blivit att trycket på studieplatserna är betydligt mindre än på finskt håll.

– Bland de finska universiteten drar de största lärarutbildningarna till sig flest ansökningar. Det finns ett mönster att Helsingfors och Jyväskylä utbildar för hela landet. Möjligheterna att specialisera sig är också större i Helsingfors och Jyväskylä, vilket lockar en del att flytta längre från hemorten för att studera, förklarar Armi Mikkola.

Landets stora pedagogikmetropoler tenderar också att kamma hem de stora externa forskningsstipendierna. Ett exempel är de sex forskningsprojekt inom pedagogik, som under våren fått finansieringsbeslut av Finlands Akademi. Pedagogikforskare vid Åbo universitet, Helsingfors universitet och Jyväskylä universitet får under närmaste tre–fyra åren dela på två miljoner euro från Finlands Akademi för sina projekt.

Också när det gäller att rekrytera universitetspersonal och forskare finns det en naturlig konkurrenssituation mellan lärarutbildningarna på finska.

–  Framstående pedagogisk forskning och ett stort antal publicerade artiklar ger de stora universiteten ett högre anseende både bland studenter och forskare. Det ökar också möjligheterna till profilering och internationella samarbeten, säger Armi Mikkola.

Hon påpekar att samarbeten med andra fakulteter har en positiv effekt på utvecklingen av lärarutbildningen.

– Tvärvetenskapliga samarbeten mellan pedagogik och exempelvis psykologi och neurologi ger nya infallsvinklar och ökade möjligheter att specialisera sig. Och vice versa får pedagogiken en allt större roll inom andra vetenskapsgrenar och inom näringslivet.

Efterfrågan på pedagoger har ökat inom företagsvärlden och även på finskt håll finns en oro över att lärare hoppar av till andra branscher.

– Tidigare var det vanligt att lärare inom yrkesutbildning bytte bana, men nu pågår ett forskningsprojekt vid Jyväskylä universitet om mobiliteten inom hela lärarutbildningen. Vi behöver mer statistik för att kunna förklara trenden.

Ett annat diskussionsämne i debatten om den finlandssvenska lärarutbildningen är praktiken under utbildningen.

– Praktiken hör till de saker som universiteten bestämmer själva och därför finns det variationer. Det vanliga är att 20–22 studiepoäng praktik delas upp i olika perioder av studierna, säger Armi Mikkola.