Pedro Passos Coelho går till val under sloganen Está na hora de mudar, det är tid för förändring, medan huvudmotståndaren José Sócrates kör på Defenda Portugal och lovar att inte nedmontera den portugisiska välfärdsstaten. Foto: Mariline Alves

Förändrare står mot försvarare i Portugal

I dag avgör portugiserna vilka politiker som ska genomföra de tuffa sparkraven från IMF och EU. Den växande irritationen ser inte ut att öka intresset för att rösta – snarare tvärtom.

Konfetti regnar på Alda Weitmann som står och trängs på ett litet torg i centrala Lissabon. I väntan på att socialdemokraterna PSD:s partiledare och premiärministerhopp Pedro Passos Coelho ska stiga upp i talarstolen viftar hon med en orange flagga, ömsom hurrande ömsom buande.

Buar gör publiken under de tusentals flaggorna varje gång huvudmotståndaren, socialistpartiet PS’ José Sócrates, namn nämns.

– Han är den sämsta premiärminister vi någonsin haft och en kronisk lögnare, säger Weitmann.

Hon har varit PSD-anhängare i över tjugo år och brukar alltid delta i det sista massmötet inför valet. Den här gången är stämningen enligt henne annorlunda.
– Jag är säker på att vi vinner. Det känns så.

Opinionsundersökningarna tyder på att det blir en ytterst jämn kamp mellan Passos Coelho och Sócrates.

Men närmare fyra av tio portugiser vet inte vem de ska rösta på eller om de över huvud taget tänker rösta. Ännu svårare är det att säga hur regeringens profil påverkar de kommande årens tajta budgetar.

Facket protesterar

När man läser de krav som Internationella valutafonden IMF och EU kombinerar med stödpaketet på 78 miljarder euro verkar det inte spela så stor roll vem som genomför programmet. Det blir tuffa år med lite spelrum i vilket fall som helst.

Men facket bävar för hur åtgärdsprogrammet kommer att utfalla. Det finns många sätt att skära i antalet anställda och i folks inkomster.

Dessutom vill PSD, som sitt namn till trots är högerliberalt, gå längre än vad IMF och EU kräver och genomföra mer omfattande privatiseringar.

Att de allra fattigaste inte ska få det sämre tröstar inte den lägre medelklassen.

– Vi är mycket oroliga för att arbetstagarnas rättigheter inskränks och att fler blir fattiga, säger Graziete Cruz som är internationell sekreterare på det största fackförbundet CGTP-IN.

Förbundet, vars 700 000 medlemmar jobbar inom både den privata och den offentliga sektorn, anser att den offentliga sektorn redan är tillräckligt nedbantad.

– Faktum är att personer som gått i pension inte ersatts under de senaste åren. På vissa områden finns det en enorm brist på personal, speciellt när det gäller sociala förmåner. Folk får vänta i månader på svar, säger Cruz.

Irritationen ökar

Facket har protesterat mot åtstramningarna genom demonstrationer och strejker. Under de senaste dagarna har bland annat tåg uteblivit med kort eller ingen varsel.
De strandsatta resenärer som Hbl träffar på en liten tågstation i mitten av landet har ingen förståelse för den fackliga styrkemätningen.

– Alla har tydligen inte fattat att vi befinner oss i en kris, muttrar en ung kvinna som förgäves försöker få tag på information om när nästa tåg avgår. Det finns ingen personal på stationen, ingen digital informationstavla, ingen information på internet. Tågbolaget är så nedringt att ingen kommer igenom.

Efter några timmar på perrongen ger både vi och hon upp och tar en taxi till närmaste busstation, där den mycket försenade bussen inte har plats för alla passagerare.

Ordväxlingen går het när folk vägrar stiga av. Enligt portugiserna har irritationen klart ökat de senaste månaderna. Många brusar upp efter minsta motgång.

Bruno Ribeiro, ansvarig för PSD:s lokala kampanj i Lissabon, tror att krismedvetenheten nu har sjunkit in hos de flesta.

– Vi måste ändra vårt sätt att tänka, oberoende av vem som vinner i valet. Fokusera på vad vi kan och vad vi är bra på. Inte bara tänka på vad vi vill ha.