Hur står det till med den finlandssvenska skolan?

Penningstinna Svenska kulturfonden börjar utreda vad de finlandssvenska lärarna går för. Fonden säger det inte rakt ut, men bakgrunden till utredningen är en oro för att alla nya lärare inte håller måttet.

– Det blir en kartläggning över uppfattningen om lärarna och deras professionella kompetens. Vi vill veta om de nyutexaminerade lärarna har de färdigheter de behöver, säger Veronica Granö-Suomalainen, utbildningsombudsman på Kulturfonden.

I klartext betyder det att kvaliteten på lärarutbildningen granskas. Fonden har ofta varit involverad i diskussioner där det kommit fram att arbetsgivarnas behov och lärarutbildningen inte möts. Skolchefer och rektorer har bland annat klagat över bristande IT-kunskaper, förmågan att samarbeta med föräldrarna och lärarnas kunskaper om hur de ska bemöta barn som behöver särskilt stöd.

– Visst nås vi av ett ständigt gny. Då är det bra att ringa in olika frågor och diskutera dem. Vi tänker också utreda vad de nyutexaminerade lärarna anser om sitt arbete när de väl börjar jobba i skolorna.

Undersökningen ska göras vid Stockholms universitet.

Kulturfondens åga hänger ihop med att fonden är mån om att den svenskspråkiga skolan måste vara minst lika bra som den finska. En sämre svenskspråkig skola skulle vara förödande för finlandssvenskheten på sikt. Skräckscenariot för fonden är att familjer börjar välja finsk skola i stället för svensk för att den svenskspråkiga inte är bra nog.

Pisaresultaten som klart visar att de svenskspråkiga skoleleverna ligger efter de finska, har därför orsakat skrämselhicka i finlandssvenska utbildningskretsar.
En annan sak som oroar Kulturfonden är varför så många som utbildats till lärare väljer att börja jobba som något helt annat.

– Vi är mycket bekymrade över att så många lärare efter bara några år lämnar branschen helt och hållet. Är det så att de nyblivna lärarna inte är förberedda att klara av verkligheten i skolan, frågar Berndt Arell, direktör för Svenska kulturfonden.

Så hur står det riktigt till med den finlandssvenska skolan?

För att få svar på den frågan vänder Hbl sig först till Benita Kavander, lärare och lärarutbildare vid Vasa övningsskola som lyder under pedagogiska fakulteten, PF, vid Åbo Akademi. Kavander är något av övningsskolans grand old lady, med snart 40 års erfarenhet som lärarutbildare.

Kavander har genom åren handlett åtskilliga blivande lärare. Hon säger att de sämre finlandssvenska Pisaresultaten kom som en chock för henne och de flesta andra i branschen.

– Vi har levt i en chimär och har nu fått ett uppvaknande av den obehagligare sorten. Tidigare har vi berömt vår skola för att vara så trivsam och modern och för att vi har en god skolmiljö. Men nu har vi all anledning att se oss själva i spegeln och åtgärda saken.

Kavander tror att den finlandssvenska skolan avskärmat sig från den finska genom att rikta blickarna mot Sverige. Inlärningsresultaten visar ändå klart att det skulle vara bättre att ta modell av den finska skolan.

I mitten av 2000-talet skars klasslärarnas praktik ner med trettio procent och ämneslärarpraktiken ännu mer. Det här tror Kavander var ett misstag.
Hon får medhåll av PF-studeranden Bettina Söderholm, som under sommaren ska skriva klar sin pro gradu i pedagogik. I höst börjar hon som klasslärare i Mattlidens skola i Esbo.

– På det stora hela motsvarade studierna mina förväntningar, men jag och mina studiekompisar hade nog gärna sett mer praktiska tips. I dag är studierna i stor utsträckning uppbyggda så att studenterna själva ska komma fram till egna lösningar.

Michael Uljens, prefekt för pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi i Vasa, har gjort sig känd som en av de starkaste Pisakritikerna i Finland och internationellt. Benita Kavander tror att det här delvis hämmat Pisadiskussionen vid fakulteten.

– Uljens sätter fingret på viktiga kritiska frågor, men hans åsikter har säkert påverkat vår interna diskussion då folk vet att fakulteten leds av en uttrycklig Pisakritiker.

Kavander misstänker att den finlandssvenska skolan delvis släppt greppet om sina elever. Redan tidigare har Utbildningsstyrelsens svenska linjedirektör Johan Aura efterlyst mer läxor.

– Vi får ta oss en ny funderare kring det här med läxor och hur viktigt det är att följa upp elevernas prestationer. Jag tror vi delvis gett eleverna för fria tyglar. Man har talat om att ”handleda”, ”diskutera” och ”släppa taget”. Nu ska vi lärare återta klassrummet. Det är inte fult att undervisa, säger Kavander.

Tänker du dig också att eleverna ska stå i raka led vid sina skolbänkar då läraren kommer in i klassen?

– Nej, jag efterlyser inte den typen av reaktionär tillbakagång. Som lärare ska jag inte segla in i klassen som en prinsessa. Jag ser min roll mer som flygvärdinnans eller flygkaptenens. Jag ska visa passagerarna deras platser och då allt är redo lyfter planet.

Kavander tror att skillnaderna i Pisaresultaten mellan svensk- och finskspråkiga, men också mellan flickor och pojkar, kommer att vitalisera debatten om skolan.

– Jag tror nog att vi lyckas blåsa liv i utbildningen igen, men frågan är hur vi ska bära oss åt och vilka verktyg vi har? Nu gäller det att inte kasta yxan i sjön, för yxan ligger redan på sjöbottnen. I stället ska vi kavla upp ärmarna, fiska upp yxan och hugga ny is.

Nästa etapp på Hbl:s resa genom skolans värld är lärarrummet i Vindängens lågstadieskola i Esbo. Det hålls lärarmöte. Som lekman är det nervöst att gästa lärarrummet. Tolv år på skolbänken har lärt en att det här uttryckligen är lärarnas domäner. Att kliva in utan att vara undervisningsproffs ger samma känsla som när man kör framför en polisbil: Bryt för guds skull inte mot reglerna!

Ordning och reda

Det är en propert klädd församling med välkammade frisyrer och omsorgsfullt strukna blusar. Det märks att det här är en yrkeskår som vet att de ska vara i blickfånget hela dagen. Och det är ordning och reda. Då andra arbetsplatser kan ha informella genomgångar av vad som är på gång, kör lärarmötet med föredragningslista och sekreterare. De lärare som ber om ordet gör det genom att sträcka upp handen precis på samma sätt som eleverna i klassen.

Först avhandlas Stafettkarnevalen: Skolan hade en synlig hejarklack och det är alltid bra med god PR. En av skolans löpare ansträngde sig till den grad att han började kräkas och en annan elev som startade som en av de sista i gatustafetten, gjorde ett kanonjobb och lyckades förbättra resultatet med flera placeringar.

– Med andra ord var det en riktigt sedvanlig Stafettkarneval, summerar rektor Ulrika Willför-Nyman.

Den instundande skolavslutningen avhandlas också. Någon av lärarna måste ansvara för att försommarbjörkar och flaggor finns på plats och mötet funderar över vem av skolans elever som ska tilldelas stipendiet Hoppet. Det ges ”till en positiv elev som jobbat hårt med sitt skolarbete”. En kille finns i tankarna men han ratas då det visat sig att han inte bemödat sig tillräckligt mycket.

Under punkten Övriga ärenden beslutar lärarmötet införa bollförbud bredvid lärarnas parkeringsplats. De anställdas bilar har varit i farozonen och en kollega i Finno har tidigare varit tvungen att måla om sin bil efter att eleverna varit i farten.

Specialundervisning avgörande

Efter lärarmötet hinner Vindängens speciallärare Lotta Rehn och Anna Wiklund för ett ögonblick sätta sig ner med en kopp kaffe innan arbetet kallar igen.
Specialundervisningen i finlandssvenska skolor är ett av de många frågetecken som Pisaresultaten väcker. Av någon anledning finns det dramatiskt fler riktigt svaga elever i de svenskspråkiga skolorna. Det här har väckt misstankar om att vissa skolor inte hittar de svagaste eleverna i tid och inte förmår ge dem den hjälp de skulle behöva. I svenskspråkiga skolor är andelen specialelever som integreras i vanliga klasser klart större än på finskt håll. Där sätter man oftare specialelever i specialklass.

Både Rehn och Wiklund anser att det är bra att integrera specialelever i vanliga klasser eftersom det gör eleven gott att inte isoleras från den normala skolmiljön.

Riskerna med integrering uppstår då kommunens pengar tryter. När skolorna tvingas spara är det lätt hänt att specialeleven allt mer sällan får det extra stöd han eller hon skulle behöva.

– Det är stor skillnad när man plötsligt blir av med assistenten eller specialläraren och står ensam med hela klassen. Nästa år förlorar vi en resurslärare på grund av mindre resurser, beklagar sig klassläraren Gunn-Britt Schröder-Wikberg som lyssnat på diskussionen.

Är de integrerade eleverna något som går ut över de andra i klassen?

– Det är inte riktigt lämpligt att säga det. Men ja, vi satsar väldigt mycket på de svagare eleverna, samtidigt som de starkare får minst tid och uppmärksamhet, säger Schröder-Wikberg.

Är det här förklaringen till att det procentuellt sett finns många färre stjärnelever i den finlandssvenska skolan än i den finska?

– Det tror jag. Resurserna har gått till de svaga, säger Lotta Rehn.

Men i höst borde det bli en förändring. Då börjar skolorna följa den nya lagen om grundläggande utbildning och i den står det klart och tydligt att skolan också måste beakta de duktiga.

– Vi måste se över hur vi jobbar med de starka eleverna. Till exempel ska det finnas extra uppgifter för de framgångsrika, säger Lotta Rehn.

”Diskutera mer med era barn!”

Innan Ulrika Willför-Nyman blev rektor i Vindängen jobbade hon med forskning och utarbetade det nationella antimobbningsprogrammet Kiva skola som används i nästan alla skolor i landet. Hon hänvisar till forskning som visar att de svenskspråkiga barnen har sämre hälsovanor än finskspråkiga. Till exempel samtalar barnen inte lika mycket med sina föräldrar som finska.

Oroväckande är också att svenskspråkiga använder mer alkohol och att finlandssvenska flickor oftare utsätts för fysiskt våld. Willför-Nyman misstänker att de här negativa dragen förklarar en del av skillnaderna i Pisaresultaten.

Hon anser inte att den rätta vägen entydigt är strängare krav och mer läxor, utan tror bland annat på satsningar som Kiva skola som visar att skolmotivationen ökar.

– Vi vet att de svenskspråkiga var överrepresenterade bland de riktigt svaga. Samtidigt är det stora skillnader mellan pojkar och flickor. Det gynnar inte de skrivsvaga pojkarna om läraren bara ger dem mera läxor.

Sista etappen under Hbl:s djupdykning i skolan blir mycket hoppingivande och glädjande. Hbl får gästa klass 6 A i Munksnäs lågstadieskola i Helsingfors under ledning av klasslärare Maria Svens.

Det är Europatema som gäller den här förmiddagen. Strax ska eleverna skriva ett prov men innan det går Svens ännu en gång igenom Storbritannien med klassen.

– Måste vi kunna namnen på alla europeiska statschefer, undrar en av tjejerna som övar sig och rabblar upp Vladimir Putins och Nicolas Sarkozys namn.
Svens förklarar att provuppgifterna inte kommer att vara riktigt så specifika, men att eleverna nog ska känna till alla länder och huvudstäder.

Eleverna får se en undervisningsfilm om engelska skolbarn och konstaterar att det är stora skillnader mellan det brittiska och finska systemet. Efter filmen följer en diskussion om hur tydliga klasskillnaderna är i Storbritannien jämfört med Finland.

– De brittiska föräldrar som har barn i privatskola måste betala tusentals pund i terminsavgift, medan våra bara behöver punga ut med tio euro i pant för våra nycklar till skåpen, konstaterar en kille om skillnaderna.

Det märks att Svens är en skicklig och ambitiös pedagog. Lektionen är minutiöst planerad och välstrukturerad och eleverna lyssnar noggrant till vad hon har att säga. Då någons uppmärksamhet för en liten stund går förlorad, lyckas hon genast elegant styra in eleven på rätt spår igen.

– För mig är det viktigt att engagera eleverna. Då jag lyckas få dem delaktiga utan att det blir kaos har jag lyckats.

Veckoslutspendlar till Vasa

Svens är helt klart en stor tillgång för Munksnässkolan. Men sett ur ett sydfinländskt perspektiv symboliserar hon en viktig del av den finlandssvenska skoldebatten: Svens kommer från Vörå och veckoslutspendlar till Vasa där hennes sambo har fast arbete. Nästa läsår är hon tjänstledig från Munksnäs för att vara närmare sambon, familjen och vännerna i Österbotten. Och det är inte sagt att hon efter det flyttar ner till Helsingfors igen.