Johanna Törn-Mangs: Från HBL-net till HBL+

I artikeln intervjuades webbmastern Kim Malmberg och jag om HBL-net, den första versionen av Hbl.fi. Då hade HS Verkkoliite funnits i nästan ett år, Svenska Yles Internytt kom 1998.

I dag kan man skratta åt denna pastellfärgade första version av Hbl.fi, och förtränga vem som kom på den inte särskilt strålande idén att man måste klicka på en turkosfärgad ruta under rubriken Tidningen för att hitta fram till nyheterna. Ändå fanns det inget annat alternativ än att bjuda läsarna på en gratiswebb. Folks medievanor hade börjat förändras. För att Hbl skulle upplevas som en relevant medieaktör måste vi finnas också på webben. Att ta betalt för digitalt innehåll var då otänkbart.

Under åren ökade besökarantalet på Hbl.fi kraftigt, annonsintäkterna likaså, men inte tillräckligt för att webben skulle gå runt. Hbl började liksom många andra tidningar att publicera en e-tidning för datorn, men mottagandet var svalt.

Allt förändrades när pekplattan slog igenom 2010. Hbl genomförde ett läsplattetest på Åland, som visade att folk var entusiastiska över att läsa tidningen på platta. Också andra läsare runtom i landet började höra av sig med krav om att Hbl skulle kunna läsas på Ipad. Och alla sade de samma sak: de var beredda att betala för det.

I dag har 2000 personer valt att betala för den digitala prenumerationen, som innehåller appar för pekplatta och smarttelefon, e-tidning och e-tidningsarkiv. Antalet ökar stadigt, och fler digitala produkter kommer snart. Om en månad lanseras HBL+, en annorlunda, pekplatteanpassad produkt, något som många efterlyst. Så det mantra som upprepats i femton år gäller inte längre. I dag är folk villiga att betala för digitalt innehåll.

Och det är goda nyheter för alla som vill ha kvalitetsinnehåll, oberoende av plattform. För när allt fler tidningshus så småningom inför betalning i alla digitala kanaler kommer innehållet också att bli bättre. Betalningen tvingar tidningarna att satsa på kvalitet i sitt digitala utbud.