Skämt åsido

Klipp upp en nylonstrumpa, fäst den över rutan på din svartvita tv-apparat och så ser en ny teknisk upptäckt i tv-huset till att bilderna kommer hem till dig i färg.
Ett av de mest klassiska aprilskämten fyller i dag 50 år. Det var 1962 som Sveriges television lurade många svenskar att plocka fram nylonstrumpor, sax och tejp för att de skulle få en första färgupplevelse via televisionen. Inslaget var kruttorrt, akademiskt, absurt och mycket roligt.
Aprilskämt i medier är ett fenomen vars popularitet inte verkar mattas av. Nätets frammarsch har mångdubblat antalet skämt och det finns dessutom flera sajter som numera samlar årets skörd och också ordnar omröstningar om vilka skämt som varit de mest lyckade. Typiska aprilskämt de senaste åren har handlat om sensationella spelarövergångar i idrottsvärlden, nya märkliga skatter, överraskande släktband och statyer som ska få ett nytt utseende.
Ska ett seriöst medium då publicera aprilskämt eller naggas den journalistiska trovärdigheten i kanterna?
Jag säger ja till aprilskämt, men inte villkorslöst. För det första ska skämtet innehålla tydliga indikatorer på att det ligger något lurt i nyheten. För det andra ska skämtet tack vare satir eller ironiska anspelningar få till stånd en "tänk om"-effekt hos läsarna. Att publicera en nyhet om att Barack Obama ställer upp i kommunalvalet i Esbo blir enbart platt.
Trovärdigheten är ett kapital som måste förtjänas dagligen, om och när fel uppstår måste de rättas synligt. På Hbl har vi en färsk rättelsepolicy som stöder det här. En utmaning när det gäller trovärdigheten ligger i att verkligheten ibland överträffar fiktionen. Tänk om vi den första april hade publicerat nyheten om att en berusad riksdagsman åkte på efterfest till en ökänd motorcykelklubb där han umgicks med prostituerade?
På Hbl har vi fattat ett redaktionellt beslut om att inte publicera aprilskämt. Beslutet kan dock omprövas en gång per år.