Biblioteket är sista chansen för Tölöviken

Uppgiften har varit både tacksam och svår, den internationella arkitekttävlingen engagerade nämligen rekordmånga arkitekter och över femhundra förslag flöt in. Det är alla tiders rekord för en arkitekturtävling i Finland. Sedan sållade och gallrade juryn och kvar fanns sex förslag som man har granskat extra omsorgsfullt.

Spännande är att inget av de sex förslagen är dåligt i sig, inget är en ordinär trist låda i grönt glas eller vitrappad betong. I stället har juryn haft nöjet att resonera kring hus i trä, hus med snudd på wow-arkitektur och hus som speglar strävan att skapa ett biblio- tek som står för nytänkande och ett nytt innehåll. Inte för att böckerna försvinner från biblioteket, nu tar man in den nyaste tekniken och nya former av aktiviteter.

Flera av de sex i finalen har något gemensamt drag med Kiasma, någon har en nypa av Finlandiahuset. Väl så, för de övriga nybyggena på området kan inte med bästa vilja sägas vara sådana arkitektoniska höjdare som folk kommer för att se och uppleva. Längan av huskroppar, som visserligen ännu inte har färdigställts, ter sig åtminstone i det här skedet som byggnader som man hittar i opersonliga förorter och anonyma industri- och jobbområden. Fast priserna är förstås inte av denna världen. Många gillar Musikhuset, och akustiken må vara suverän, men något mästerverk är det inte, utan ter sig snarast som en relik från en gammal östblocksstat med storhets­vansinne.

Centrumbiblioteket är ur arkitektonisk synvinkel därmed sista chansen för Tölöviken – utöver Kiasma och Finlandiahuset – och sista möjligheten att ge området profil, identitet och trivsel och därmed framstå som den byggnad som får helsingforsarna och finländarna på fötter: Det här gillar vi, det här måste vi se, det här huset vill vi besöka ofta!

Helsingfors stad sjabblade för några år sedan bort tillfället att få alla tiders dragplåster till området. Lyftanordningsföretagaren Pekka Niska är en passionerad vän av dans och dansmusik och han var redo att bygga och betala för en danspaviljong vid Tölöviken. Alltså en riktig danspaviljong där de smäktande tonerna från en levande orkester sveper ut över dansgolvet och paren virvlar runt i vals eller fox, jive eller twist. Men han önskade något större byggrätt och det kunde Helsingfors stad inte acceptera, och då handlade det verkligen inte om ett massivt skrytbygge utan om en finstämd paviljong som skulle ha resulterat i precis det som staden påstår sig sträva efter: att skapa en levande livfull stad där folk trivs.