1 300 euro för tolv kvadratmeter

Hur låter 2 500 euro i månaden för att ge en familj tillfälligt tak över huvudet? Eller 1 300 euro för en bostad på 12 kvadrat?

Det är vad Helsingfors stad och också Esbo och Vanda betalar för att nödinkvartera invånare som blivit hemlösa.

Boendet köps av privata företag, av vilka Forenom är den största aktören. I fjol betalade Helsingfors 6,4 miljoner euro för nödinkvartering i privata bostäder. Vandas och Esbos räkning gick på 1,3 respektive 1,8 miljoner.

– Jag säger det rent ut; det här har gått över styr, kommenterar Laura Räty, biträdande stadsdirektör i Helsingfors.

Orsaken till att företagens tjänster behövs är att staden helt enkelt inte har tillräckligt med annat boende att erbjuda. Räty medger att det som till en början var avsett som en nödlösning har vuxit okontrollerat.

Över tusen hushåll fick nödinkvartering i företagens bostäder i fjol och enligt stadens uppgifter är snittboendetiden lång: fyrahundra dagar per hushåll för de sextio familjer som ingick i stadens slumpmässiga stickprov.

Politiker kritiserar

I våras vaknade politikerna. Fullmäktigeledamoten Veronika Honkasalo har gjort ett spörsmål och Petra Malin (Vänsterförbundet) och Tuomas Rantanen (Gröna) har båda lämnat in motioner som ifrågasätter bruket av privata aktörer.

– Forenom gör pengar på att Helsingfors stad är så oorganiserad, säger Honkasalo.

Enligt henne borde staden erbjuda egna bostäder för nödinkvartering, som dessutom skulle inbegripa mer stöd.

– På en högre nivå är problemet att det inte finns tillräckligt med förmånliga hyresbostäder eller tillgång till socialt arbete.

Rantanen tycker att användningen av företagens bostäder är ”ett knäppt system” på grund av priset. Dessutom tror han att slutresultatet och kvaliteten lider.

Vräkta från hyresbostad

Motionerna har ännu inte behandlats men Laura Räty säger redan nu att staden vill bli av med företagsalternativet. Målet är enligt henne att från hösten inte längre styra stadsbor till Forenoms lägenheter och att från årsskiftet helt bli av med att köpa företagets, och andra aktörers, tjänster.

Hur ekvationen ska lösas grunnar en arbetsgrupp med representanter för socialverket och fastighetsverket på. Räty räknar upp olika alternativ, men medger att hon inte kan komma med klara lösningar.

Enligt henne har en betydande del av dem som nödinkvarterats vräkts från stadens bostad för att de inte har betalat sin hyra – för också i de socialt producerade bostäderna måste man sköta sig.

– Det blir lite märkligt att en del av förvaltningen (fastighetsverket) vräker, medan en annan del (socialverket) betalar hotellräkningen.

För rent juridiskt handlar det faktiskt om det: inkvarteringsföretagens bostäder likställs med hotell och det är därför som hyresvärden kan komma in i bostaden, som beskrivs i artikeln invid. Dessutom är det dyrt som på hotell.

Räty frågar sig om staden kunde ha mer överseende med obetalda hyror, men tycker samtidigt att det är svårt att motivera varför en del skulle komma lättare undan än andra hyresgäster. En möjlighet är också att enbart barnfamiljer erbjuds nödinkvartering, och att ensamma personer som plötsligt blir utan bostad styrs till härbärgen.

– Men inte finns det tomma platser där heller och vi har precis arbetat för att bli av med den typen av boende.

Läs mer i söndagens Hbl.