En sista omgång om skolan

”Stängda skolor öppnas inte igen”

Jannika Enegren, vice ordförande och blivande direktionsordförande i Cygnaeus lågstadieskola, jurist, tre barn, politiskt obunden.

1) När och varför blev du engagerad i debatten om de svenska skolorna i Helsingfors?

– Jag har suttit i direktionen för Cygnaeus sedan 2009. Första gången jag hörde om den här reformen var på ett direktionsmöte i slutet av 2011. Senare visade det sig att Utbildningsverket smygberett reformen redan en längre tid. Jag insåg snabbt att det gällde stora beslut som verkade tas på väldigt lösa boliner.

2) Vilka är de största missarna i beredningen?

– Det finns brister i beslutsunderlaget och berörda parter har inte hörts i ett tillräckligt tidigt stadium. Exempelvis är elevprognoserna felaktiga och så noterar man en svacka i elevantalet under de kommande åren men ignorerar att antalet sedan växer igen. Det påstås också att flera timlärare skulle få en lektorstjänst, men siffrorna saknas. Dessutom saknas en utredning över bristerna i det nuvarande kursutbudet och hur det blir bättre. Alternativa lösningar har inte utretts.

3) Är det något som är bra i förslaget?

– Ett av stadens fem högstadier och ett av stadens fyra gymnasier stängs trots att eleverna om några år blir fler. Det från förut glesa svenska skolnätet blir ännu glesare. Man skapar ett stort högstadium som isoleras från gymnasiet och sedan slår man sönder det samarbete som musikspecialiseringen byggt upp med kultur- och musikskolan Sandels och ungdomscentralen i Tölö. Svaret är alltså nej, det finns inget särskilt bra i det här förslaget. I alla fall inte för grundskolans del.

4) Hur har dina och andras åsikter bemötts av tjänstemännen och politikerna?

– Förslaget att flytta årskurserna 5 och 6 till högstadiet drogs tillbaka. Generellt har vi blivit arrogant bemötta. Vi har efterlyst basinformation men stämplats som allmänt besvärliga och högljudda. Vi har kritiserats för att inte komma med alternativ, vilket är omöjligt när vi saknar basmaterialet. Beredningsresurserna finns på Utbildningsverket och dem har utbildningsnämndens svenska sektion tillgång till. Det går inte att skapa nya förslag ur tomma intet.

5) Kritikens fokus är på skolorna i centrum. Varför det?

– Det är självklart att debatten handlar om centrum för det är där som skolor stängs. Högstadiet i Tölö stängs och gymnasiet i Norsen, stadens äldsta gymnasium, stängs.

6) På vilket sätt syntes debatten om skolorna i kommunalvalet?

– En del av aktiviteten bland politikerna berodde säkert på det kommande valet. Somliga använde skolfrågan i valdebatten medan andra också deltog i debatten om skolorna. Tyvärr blev det enbart en fråga om återremittering eller inte. Substansen glömdes bort.

7) Vad har de ansvariga politikerna gjort fel?

– Jag förstår att det är tjänstemännen som gör beredningen. Men beslutsfattarna kan inte bara sträcka upp händerna när det kommer kritik från fältet. De kan kräva bättre beslutsunderlag. De kan inte själva ta fram materialet men de kan definiera vad som behövs. Till politik hör att man ibland måste ta snabba beslut men skolfrågan var inte brådskande.

8) Vilken bild ger den offentliga debatten av finlandssvenskarna?

– På våren hade vi några enskilda övertramp i de sociala medierna när känslorna gick heta. Alla parter har ibland haft svårt att hålla isär kritik av sak och person. Vi har debatterat under eget namn. Jag tycker att vi framstår som engagerade, analytiska och kritiska som är beredda till dialog. En annan fråga är vilken bild diskussionen ger av SFP och politikerna överlag.

9) Hur tycker du att man bäst garanterar svenskspråkiga helsingforsares intressen?

– Genom att värna om stadens alla svenska rum och nätverk och genom att beslutsfattandet bygger på rationella grunder.

10)  Vad tror du händer nu?

– Jag misstänker att skolslakten är ett faktum och två svenska skolor försvinner. Jag ställer förstås ännu mitt hopp till fullmäktige, men jag är skeptisk när inte ens SFP kan enas om en återremittering och bättre beredning. Politiker tar beslut och säger att det blir bra men jag vet inte vad som händer sedan. Barnen måste gå i skola. Men stängda svenska skolor kommer aldrig mera att öppnas.

”Ja, kommunikationen har varit dålig”

Bernt Nordman, ordförande i utbilningsnämndens svenska sektion (De gröna), verksamhetsledare, två barn.

1) Varför behövs reformen?

– Vi skapar jämlikare förutsättningar för alla svenskspråkiga barn i staden och försöker hitta den bästa helhetslösningen.

2) Vilka är fördelarna på kort och lång sikt?

– Gymnasierna frikopplas från den grundläggande utbildningen vilket ger dem möjligheten att ordna undervisningen uttryckligen ur gymnasieelevernas synvinkel. Kursutbudet ökar och färre elever behöver studera fyra år för att få ihop alla nödvändiga kurser. Samtidigt blir studiemiljön lugnare. I grundskolan får vi flera lärartjänster på heltid och det finns mera resurser för barn med specialbehov.

3) Hur vet ni att pro­gnoser och andra siffror som ni tittat på är tillförlitliga?

 – Stadens faktacentral är duktig på prognoser. Trendbrott sker men historiskt sett är siffrorna tillräckligt tillförlitliga. Det slog fel för några år sedan när barnfamiljerna slutade flytta ut till kranskommunerna men den nya trenden finns nu med i beräkningarna. Skolornas kapacitet planeras utgående från de elever som är svenskregistrerade och bor inom upptagningsområdet. Men nu har vi skolor med finskregistrerade barn och barn som bor utanför skolans område. Det blir rappakalja när man jämför prognoser för ”närskol-elever” med antalet verkliga elever. Men skillnaden har beaktats av beslutsfattarna.

4) På vilket sätt har ni beaktat lärarnas, elevernas och föräldrarnas åsikter?

– Sektionen har deltagit i en stor mängd möten med alla berörda. Min uppfattning är att vi har hört mycket noggrant på argumenten, och i våra interna diskussioner har vi definitivt vägt in kritiken i besluten. Vi har läst alla direktionsutlåtanden och protokoll från lärarmöten. Budskapet har gått fram. Kravet på återremittering var besvärligt eftersom vi fått ett uppdrag av stadsfullmäktige och en tidtabell.

5) Utbildningsverkets beredning har kritiserats hårt. Vad tycker du?

 – I starten lyckades Utbildningsverket inte engagera alla skolledare i utvecklingsprocesen. Kanske för att sådana här utredningar inte har gjorts på länge på svenskt håll och kanske för att vi har en ny linje för svensk dagvård och skola som helt klart inte har kapacitet att driva och styra en så här stor process. Svenska sektionen började med att inbjuda till en kreativ debatt om hur det svenska skolnätet skulle kunna förbättras.– Från politikerhåll försökte vi skapa en konstruktiv anda och signalera att ingenting var beslutat på förhand. Det vill jag understryka. Men ja, det har funnits stora kommunikationsproblem.

6) Också ni i sektionen har fått hård kritik. Har den överraskat?

– Jag är förbluffad över hur svårt det har varit att diskutera sakfrågor och bristen på genomförbara alternativa förslag. Känslomässiga reaktioner hör till.

7) Hur har kommunikationen funge­rat mellan er i sektionen?

– Vi har varit eniga och vi har klarat av att vara av olika åsikt. Vi har diskuterat, inte grälat. Vi har röstat. Och stämningen har varit bra.

8) Du representerar De gröna. På vilket sätt har de svenska skolfrågorna diskuterats i fullmäktigegruppen?

– Jag håller hela gruppen ajour om diskussionerna i svenska sektionen och ber om synpunkter och riktlinjer. Jag tycker att det har varit en bra dialog. Alla är pålästa.

9) Vad händer om stadsfullmäktige stoppar reformen?

– Det skulle vara väldigt tråkigt särskilt för Norsens gymnasium. Politiskt betyder det att en ny sektion ska få styrning från fullmäktige och sedan börja sätta sig in i frågorna. Situa­tionen förblir öppen i minst ett, troligen två år. Utvecklingen i skolorna stampar på stället. Osäkerheten skulle vara den största nackdelen.

10) Kommer du att fortsätta i politiken med skolfrågor?

– Det skulle jag gärna göra men frågan är helt i händerna på den gröna fullmäktigegruppen. Förhandlingarna mellan partierna om mandatfördelningen pågår som bäst.

Detta har hänt

• Färre tonåringar och fler yngre barn är en av orsakerna till att Helsingfors ritar om skolnätet. Ett annat argument för förändringen har varit att göra gymnasierna bättre.

• Stadsfullmäktige uppmanade utbildningsnämnden i juni 2010 att planera och utveckla servicenätet så att stadens fastigheter inklusive samtliga skolbyggnader utnyttjas så effektivt som möjligt.

• I juni 2012 gjorde Astrid Thors (SFP) och Henrica Bargum (SFP) rättsak av skolnätsreformen. Kommunalbesväret är nu hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Enligt Bargum och Thors har de högstadieelever som berörs av reformen inte hörts i beredningen. Thors och Bargum påpekar också att Musik- och kulturskolan Sandels inte fått säga sitt.

• Utbildningsnämndens svenska sektion beslöt i maj att slå ihop två Helsingforsgymnasier och två högstadier till två nya större skolor. Norsens skolfastighet  på Unionsgatan blir enbart högstadium samtidigt som skolbyggnaderna vid Tölötorg från läsåret 2014–15 blir gymnasium för drygt 400 elever.

• Föräldrar har aktivt protesterat mot reformen, bland annat på Facebook och Hbl:s insändarsidor.