Planerarna fick fel om seniorernas ö

Kössi vill inte förekomma i tidningen med sitt riktiga namn. Han är en del av möblemanget på Kafé Mutteri vid Drumsöbron på samma sätt som tavlorna på väggen. De föreställer lokala byggnader som varit och farit.

– Trävillan som fanns här bakom. Den brändes upp på 1990-talet. Den totalförstördes först på tredje försöket! Så det var allt annat än en olycka. Polityrgubbarna fick skulden. Tro det den som vill. Äldreboendet som byggdes i stället är säkert bra men det där gick inte rätt till, säger han.

Kössi tar upp en sak som många Drumsöbor som Hbl talar med nämner: Efter att ön år 1946 blev en del av Helsingfors såg planerarna området som det perfekta stället för pensionärer. Och man behöver inte vandra länge på Drumsövägen eller Storsvängen för att lägga märke till alla seniorerna.

Men faktum är också att här bor allt fler barnfamiljer. Och det är ett problem. För precis som i många andra stadsdelar i Helsingfors är det brist på dagvårdsplatser på Drumsö.

– Problemen är värre här och vad jag hört har det varit likadant sedan 1970-talet, tror Kirsi Sivén.

En bit längre bort står Marja Suovaara och granskar valaffischerna. Hon håller med.

– Jag vet många som tvingas köra barnen långa vägar på dagvård.

"Ingen lyssnar på oss"

Drumsö är liksom Nordsjö en folkrik stadsdel som, åtminstone enligt invånarna, förekommer blygsamt i diskussionerna i stadshuset. Drumsö har 20 000 invånare på 3,75 kvadratkilometer, Nordsjö nästan 40 000 på drygt 15 kvadratkilometer. Båda har snart metro. De är alltså städer i staden.

– Vi skulle kanske behöva en egen stadsdelsnämnd eller motsvarande organ, säger Marcus Englund på Enåsvägen.

Många Helsingforspolitiker har gjort närdemokrati till en valfråga. Problemet är att ingen riktigt vet vad det betyder och hur man i praktiken ska öka invånarnas inflytande.

– Drumsöföreningen är aktiv men jag misstänker att den inte tas riktigt på allvar där besluten fattas, säger Marja Suovaara.

Vid en annan ställning med valaffischer står Eeva Taskinen och grubblar.

– Ingen lyssnar på oss. Jag är så trött på Centern och Samlingspartiet. Tror jag ska rösta på Sannfinländarna. De talar så man förstår, säger hon och fortsätter:

– Men här på Drumsö har vi det bra. Jag vet att det är problem med dagis och många cykelvägar är dåligt planerade, men annars är det ett fint ställe att bo på.

"Stäng broarna!"

Också skomakaren Kimmo Soininen är förbannad på byråkratin.

– Jag arbetade länge i Hertonäs men flyttade hit för tolv år sedan. Inte för att det gjorde affärerna med staden enklare. Tycker tvärtom att allt blivit värre. Så fort det är ens lite problem med tillstånd och skatter är inspektörerna här. Men när jag ska ha hjälp är allt otroligt svårt och tidskrävande. Men nog ska jag rösta.

Kimmo Soininen har många stamkunder.

– Det bor många äldre här. Många har klagat när bokhandeln och skoaffären försvann. Men annars så skulle de inte märka om man skulle slå igen broarna till ön, säger han och skrattar hjärtligt.

Tillbaka på kafé Muttern säger Kössi:

– Arkitekten som byggde ut Drumsö gjorde det så trivsamt här att han själv flyttade till Esbo!

Faktiskt. Vad gäller byggnaderna är Drumsö en kontrasternas stadsdel. Lådhus av billig betong blandat med urtjusiga villaområden.

– Och hej, du måste skriva att Aimo Melleri, planskötaren som tog över på "Pyrkkä" (idrottsplanen vid Västerleden, red.anm.), är guld värd, ropar någon i andra hörnet av Muttern.