Kvinnor ska kunna röra sig i hela staden

Jo, risken för våld eller sexuellt våld är störst i det egna hemmet, och andelen anmälda fall med okänd gärningsman är liten. Men otrygghetskänslan någon upplever behöver inte alltid korrelera med våldsstatistik. Det är trygghetskänslan som avgör.

– Alla ska få röra sig var som helst i staden utan att känna sig otrygga. Allt annat är emot de mänskliga rättigheterna, säger Riitta Silver, jurist på våldtäktskriscentralen Tukinainen.

Det handlar om fri rörlighet. Alla ska till exempel få åka tåg, också sent på kvällen, utan att bli utsatta för sexuella trakasserier.

Silver är en av dem som talar på Kvinnoförbundets seminarium om trygg stadsplanering i Helsingfors i kväll. Flera av förbundets kommunalvalskandidater deltar i diskussionen. Karin Hautamäki (SFP) är en av dem och säger att diskussionen behövs eftersom könsperspektivet inte beaktas i trygghetsplaneringen i dag.

– Vi har valt att fokusera på kvinnosäkerhet, men det finns förstås fler specialgrupper. Det finns många olika sorters behov och hotbilder. Det upplevda hotet är viktigt och staden måste göra sitt för att bemöta det.

På Helsingfors stad säger säkerhetschef Matti Koskinen att könsperspektivet inte beaktats mer än andra special behov i staden.

– Säkerheten görs för alla. Men visst är trygghetskänslan individuell. Saker upplevs så olika och vi märker könsskillnaden i trygghetsundersökningarna vi gör.

Rätt nytt i Finland

Trygghetsplanering för att inte tala om stadsplanering med könsperspektiv är en rätt ny tanke i Finland. Sinikka Mikola, jämställdhetsexpert på Kommunförbundet, säger att diskussionen förts en längre tid i andra storstäder i Europa.

I Kalmar och Umeå påverkar jämställdhetsperspektivet i stadsplaneringen en hel rad detaljer i städerna: avståndet mellan busshållplatser, sikten och synligheten i lekparker, belysningen i parker, parkeringshus och promenadpassager. Också Wien har jobbat mycket med säkerhetsfrågor ur jämställdhetsperspektiv och i Paris beaktar kollektivtrafikens tidtabeller och säkerhet också dem som rör sig sent på natten.

– Men visst görs det något i Finland också. Tammerfors har haft ett stort projekt om säkerhet i allmänhet och Aalto-uni har ett projekt på gång i Esbo där invånarna fått kartlägga otrygga platser.

Tryggheten och hur den upplevs är en stor fråga med många aspekter.

– Könsperspektivet kommer främst fram när man granskar hur invånarna upplever tryggheten. Det är mest kvinnor och framför allt äldre kvinnor som känner sig otrygga, säger Mikola.

Offret får skulden

Riitta Silver funderar om trygghetsplanering i staden egentligen också borde innehålla förebyggandet av våld i hemmen. Hon undrar också hur man kan få med kvinnorna i ett tidigare skede av stadsplaneringen samt efterlyser en attitydförändring. I dag kan rubriker om sexbrott fortfarande utgå från offrets beteende, i stället från förövarens.

– Det är fel rubriker i medierna när det står att unga säljer sex i Kampens köpcentrum. Rubriken ska vara att vuxna utnyttjar barn i Kampens köpcentrum. Det är en barnskyddsfråga, inte en fråga om att fördöma ungdomens beteende.