Invandrare vill gärna bo bland finländare

Tänk dig att du flyttar till en alldeles ny stad där du utan några som helst kontakter ska hitta en bostad som både passar din familj och din plånbok. Bostadsförmedlingen går ofta genom kontakter. För invandrare med flyktingbakgrund blir i praktiken stadens ARA-hyresbostäder det enda alternativet. Med tanke på var de är placerade är det inte kontigt att invandrarna koncentreras till vissa stadsdelar.

– Det är hög tid att överge inställningen att alla invandrare vill bo tillsammans med andra med samma bakgrund. Det är bara en delorsak, säger Nexhat Beqiri.

Han koordinerar Inrikesministeriets PAKE-projekt som ska främja integreringen av invandrare med flyktingbakgrund. Främst sker det genom att förebygga boendesegregering.

Dubbelt fler hyresbostäder

Beqiri ska bland annat intervjua invandrare med olika bakgrund för att se hur de gör sina bostadsval. Redan nu kan han konstatera att många av dem inte känner till bostadsmarknaden, eller till och med känner sig diskriminerade på den. Och visst kan särskilt flyktingar under sin första tid i ett nytt land känna sig tryggare bland människor med samma bakgrund, som ger dem ett nätverk.

Men avgörande är ändå att det ska finnas tillräckligt många förmånliga hyreslägenheter, tillräckligt utspridda över staden. Markku Leijo som leder Helsingfors stads bostadsavdelning håller med.

– Efterfrågan på hyresbostäder skulle kräva att det byggs två gånger fler hyresbostäder per år än det görs i dag.

Helsingfors stad har i dag en medveten strategi att sprida både hyreslägenheter och invandrare jämnare över staden, och det berömmer Beqiri. I till exempel Åbo är situationen värre: där har stadsdelen Kråkkärr i dag en invandrarandel på över 35 procent och fenomenet ”white flight”, att ursprungsbefolkningen flyttar bort,är mycket synligare än i Helsingfors.
Men att förverkliga strategin är ändå svårare. Omsättningen på hyresbostäder är liten i dag.

– Det är få hyreslägenheter som blir lediga varje år, säger Leijo.

Han påpekar också att man inte kan flytta på människor och familjer bara för att snygga till statistiken.

Gör något innan det är för sent

– Vi vill inte att det uppstår slumkvarter här som i Sverige. Klart att många av oss invandrare trivs med andra som har samma bakgrund, men att vi koncentreras till samma stadsdelar är fel utveckling. Nu kan vi göra något innan det är för sent, säger Saif Aydar som jobbar som tolk.

Isoleringen kräver också andra åtgärder än bostadspolitik. Det handlar om att ge invandrarna kontakter till ursprungsbefolkningen.

– Många flyktingar som kommer bär på sådana erfarenheter att de kanske sluter sig och söker sig till dem som har samma bakgrund, förklarar Derya Bakir som har bott här i sju år och just ska utexamineras som närvårdare.

– Det är i hög grad en kvinnofråga. Språktröskeln är hög och många kvinnor isoleras i sina egna hem. Det skulle behövas projekt som aktiverar dem utan att de behöver kunna språket väldigt bra, säger hon.
Imamen Nuri Taskin sammanfattar att invandrarna själva vill motarbeta en ghettoisering.

– Vi har kommit hit, till ett välutvecklat land, och vill utveckla det ännu mera. Vi vill bidra med vår bildning och inte till att utvecklingen går bakåt.

Läs mera i dagens Hbl!