”Helsingfors har ingen trädgårdskultur”

– Det är synd att det inte längre finns någon person vars uppgift är att ha visioner för hur Helsingfors offentliga trädgårdar ska se ut. Det skulle gå att skapa de mest fantastiska gröna rum i vår huvudstad men i dag finns det ingen som gör det.

Konstaterandet kommer från hortonomen Börje Fri.

– Efter mångårige stadsträdgårdsmästaren Pekka Jyränkö som innehade tjänsten till 1995 har staden inte haft någon eldsjäl som ansvarat för parkerna, säger Fri.

Börje Fri anser att bristen på insikter i mångsidig trädgårdsodling inom staden, tydligt kan skönjas i stadsbilden.

– I dag är det ingenjörer och arkitekter som styr. Det leder till att vägarna och betongkonstruktionerna prioriteras framför uppdateringen av parker och trädgårdar.

För att exemplifiera hur Helsingfors har förtvinat som trädgårdsstad tar Börje Fri med Hbl på en rundtur i en av stadens åtskilliga parker – Lillkyroparken i Kottby. Lillkyroparken är en klassisk stadspark som anlades av dåvarande stadsträdgårdsmästaren Bengt Schalin inför Helsingfors-OS 1952.

– Schalin var den tidens stora stjärna, utbildad till trädgårdsarkitekt i Berlin. Mycket av det som Helsingfors i dag kan visa upp i trädgårdsväg är hans förtjänst, säger Fri och promenerar längs sandgången som löper tvärs genom parken som utgörs av gräsmattor, buskar och några anspråkslösa rabatter.

”En underprestation!”

Parken var säkert fin i sin ungdom, men tidens tand har gjort sitt. Några ruggar röd höstflox lyser upp de annars utblommade rabatterna.

– Får det här dig att känna dig begeistrad? Jag tycker att det är en underprestation av Finlands största och förmögnaste stad att inte kunna åstadkomma mer än så här. Det här är ett konstaterande, inte en protest, säger Fri och tillägger att parken inte är ett sorgligt undantag, utan att samma trend med enkelspårig växtanvändning gäller för merparten av de grönområden som staden ansvarar för.

Fri säger att användningsområdet för parker som den här blir smalt.

– Ibland finns här enstaka besökare som halsar flaskan, men annars brukar det vara tomt.

Perenner ger mer för pengarna

Börje Fri vill slå ett slag för perennerna, alltså fleråriga växter som vissnar ner på vintern och börjar växa igen på våren. På många offentliga platser i Helsingfors är det ettåriga sommarblommor som gäller. Till exempel i stadens paradpark, Esplanadparken, byts blommorna ut tre gånger per säsong. Till valborg planteras lökväxter som rivs upp på försommaren för att ge plats åt sommarblommorna som tidig höst ersätts med ljung.

– Perenner är en god lösning i de flesta parker. Att flera gånger per säsong byta ut samtliga blommor i rabatten är ohyggligt dyrt. Dessutom är det synd om man systematiskt sätter ut ljungen tidigt i september. Då signalerar man att ”hösten är här och nu sker det inget förrän nästa sommar”, trots att växtsäsongen ännu pågår i ett par månader.
Börje Fri efterlyser intressantare planteringar som väcker besökarens uppmärksamhet.

– En park ska vara terapeutisk. Det lyckas inte om vi fokuserar på asfalt, grus och gräsmattor. Visste du att många i trädgårdsbranschen kallar gräsmattor för grön asfalt?

Då Fri brukar fråga folk hurdana parker de vill ha, lyder svaret ofta i stil med: ”blomsterängar” eller ”himlajorden”.

– Och det är dit vi ska sträva. Vi ska skapa parker där vi känner älvor och änglar omkring oss då vi strosar omkring.

Främsta trädgårdsstaden

När Fri får trädgårdsentusiaster på besök för han dem till Borgå och Kotka som tack vare sina eldsjälar till stadsträdgårdsmästare enligt Fri är Finlands främsta trädgårdsstäder.

För att få en uppfattning om vad Helsingfors kunde göra om viljan fanns, tar Börje Fri Hbl med till Borgå. Också ordföranden för Finlands hortonomförening, Taina Suo­nio, anser att Borgå för stunden är Finlands trädgårdsstad nummer ett. Det här beror på stadsträdgårdsmästare Mikko Kaunistos skapelser. Börje Fri är inte själv helt oskyldig utan har funnits med på ett hörn som rådgivare och vegetationsplanerare.

Det nya bostadsområdet Västra åstranden i Borgå har två parker med i huvudsak mångåriga växter. Parallellt med ån löper den långsmala klematisparken som utgörs av ett promenadstråk längs en stenmur och en rad höga bågar där åtskilliga klematissorter i alla tänkbara färger slingrar sig. Till parken hör två magnifika båtformade rabatter med höga master och segel av klättrande blomrankor inramade av duvblå penséer.

Börje Fri fortsätter promenaden till August Eklöfs park som anlades för tre år sedan.

Mitt i parken löper en bäckfåra med små stenbumlingar och två fontäner. Bäcken omgärdas av ett böljande hav av sedum och vit syrén på stam. Rabatterna på sidorna är fulla av stora perenner och kantas av småblommig vit klematis.

På våren blommar här 50 000 lökar och senare under säsongen kan besökarna beundra prunkande pioner, kirgislök, malvor, liljor och gamla växter med bibliska namn som Mose brinnande buske och Betlehemsstjärna. Vegetationen är planerad så att parken byter skepnad med några veckors mellanrum då nya växter slår ut i blom från april till oktober. Totalt finns kring 250 sorter blommande växter i de två parkerna.

– Man blir glad av att komma hit. Så här ser himlajorden ut, säger Fri.