Kulturcentret förnyar för 1,2 miljoner

Det blir klart genast när man stiger in. Något sådant här kan den offentliga kulturservicen aldrig komma att erbjuda invånarna i Helsingfors. Det har plöjts ner mycket pengar i Korjaamos förnyelse.

Korjaamo som först bara var kafé och bar med ett litet klubbrum erbjuder sedan några år tilbaka den stora konsertsalen mitt i spårvagnsmuseet. Den andra stora spårvagnshallen har tidigare inrymt kontor men tas nu i bruk för offentligheten också den, i form av galleri och restaurangverksamhet. Inuti hallen finns dessutom sex nya uthyrbara möteslokaler för kreativt sinnade.

Det är flott, men fräscht. Och har kostat 1,2 miljoner euro.

Varifrån kommer pengarna?

– Jag har som ägare investerat själv, och så har vi tagit lån. Och vi har fått en ny delägare i Niklas Herlin, säger Raoul Grünstein, Korjaamos vd och konstnärliga ledare.

Han ger ett ödmjukt intryck men det märks att han är stolt över förnyelsen. Och det med all orsak. Korjaamos tredje rum, en benämning som syftar både på arkitekturen och utrymmets filosofi, erbjuder nytänkande och kombinationsmöjligheter som är sällsynta i lilla Helsingfors. För att ta till en välanvänd klyscha när urbana lösningar blir riktigt bra i Helsingfors eller Finland: det känns som att vara utomlands.

– Det tredje rummet syftar på vad vi gör utanför hemmet och jobbet. Det ska vara ett kreativt utrymme dit alla är välkomna.

Berlinskt och finskt i ett
Arkitekten Florian Köhl är prisbelönt, och kommer från Berlin (förstås). Ändå är genomförandet egentligen purfinskt. Han har använt råa material där naket men brandskyddsbehandlat träfaner dominerar. Det är finskt utan att använda stora, vita, kliniska ytor.

– Jag tycker många museer distanserar besökaren från konsten när hallarna är så absurt stora, säger Köhl.

Han har fått fria händer, eller så fria händer det finska regelverket kan ge, att bygga en hel liten stad innanför den stora gamla spårvagnshallen. Han har tömt den helt och byggt upp sex olika boxar eller ”hus” i träfaner. Resultatet blir ett kombinerat galleri och kafé där besökaren kan vandra omkring som på små gränder eller bakgator i en stad. Inuti husen, träboxarna, finns mötesrummen inredda enligt olika teman: kök, vardagsrum, medierum, växthus. Man kan smygtitta in genom fönstren till dem, och kanske mötas av någon som där inne sitter och tittar ut och drömmer sig bort.

– Jag vill att folk ska kunna vandra omkring, upptäcka nytt när de kanske tappar bort sig i någon gränd, säger Köhl.

Eftersom golvet inte längre är gjort för att hålla tunga konstruktioner har arkitekten använt de starka stålbalkarna, gjorda av spårvagnsskenor, som fanns kvar i hallen. De har den imponerande styrkan att bära upp de små boxkonstruktionerna och bevarar samtidigt hallens industriella historia från 1908. Resultatet är ett luftigt intryck som ger fler kvadratmeter än förr och ändå en hemtrevlig känsla.

Mötes- och konstutrymmen kan hyras ut för några timmar eller några dagar, allt efter behovet. Råkar de vara lediga kan vem som helst som är medlem i Korjaamo sätta sig i dem och jobba. Hela hallen har också utrustats med trådlöst nät och laddningspunkter och det finns också pekplattor att låna. Vem som helst kan alltså sätta sig ner här och jobba, ta en kaffe och titta på konstutställningen.

Läs mera i dagens Hbl!