Bastubad med jordgubbstak

Runt en stor, uthållig björk, längst ut på den sydvästra spetsen I Havshagen håller Kulturbastun på att ta form. Själva strukturen är nästan klar och byggarbetarna häller cement ovanpå en mur i den gassande morgonsolen. Utsikten är hisnande: Uspenskijkatedralen i sydost och havsutsikt mot Högholmen.

– Från bastun leder en dörr direkt till havet. Man ska också kunna komma till kabinettet med båt, lite som en venetiansk entré, säger arkitekten Tuomas Toivonen.

Han är tillsammans med sin japanskfödde hustru, designern Nene Tsuboi både bastuns byggherre och ägare och paret kommer också att driva verksamheten.

Paret har slutit ett 30-årigt hyresavtal med Helsingfors stad för markanvändningen och håller på att fundera över hur den ska användas i takt med att de bygger upp den. Eftersom Toivonen och Tsuboi förbundit sig vid projektet för en så lång tid flyttar de också kontoret till Kulturbastun.

– När man som arkitekt skapar något till beställaren, som är en själv, kan man föra en väldigt annorlunda dialog och är friare att ändra åsikt under processen. Tanken är att det här ska vara mycket mer än bra en badinrättning, någon sorts kulturcentrum. Till exempel på våren förvandlas det till en arkitekturakademi, säger Toivonen.

Det ena byggs, det andra förstörs

Samtidigt håller paret också på med ett parallellprojekt, en installation för arkitekturbiennalen i Venedig. Det är en liten kristallkub med en tredimensionell mall på kulturbastun – eller rättare sagt ruinerna av bastun.

– Vi har undersökt hur byggnaden förstörs och rasar samman, lite som Forum Romanum.

Medan det ena byggs upp förintar man alltså det andra i framtiden.

– Det är lite intressant för i det skedet vi nu är i, så har projekten gått om varandra, byggnaden som nu reser sig i Havshagen har färre strukturer än den framtida ruinen.

Toivonen och Tsuboi hade en idé om att de ville utveckla stadskulturen och bygga en offentlig byggnad i Helsingfors. Ganska snabbt blev det klart att det skulle bli en bastu.

På 1920-30 talet fanns det närmare 200 allmänna bastur i Helsingfors. I dag kan de räknas på en hand. På 70-80-talet började de minska och man byggde om dem till bostäder. Toivonen och Tsuboi ville bygga något som inte fanns i staden – en havsnära allmän bastu. Tomten vid Havshagens udde stod tom. Ursprungligen hade man planerat bygga ett kafé där.

– På vår hemsida har vi en bild på ett uppslag ur tidningen Avotakka från 1973. Rubriken lyder: Så här bor man i Havshagen, och man skriver om det roliga strandkaféet som sedan aldrig blev av. Eftersom planen var så stark var själva byggnadsplatsen klar och vi kunde börja bygga så fort vi fick lov.

Japan inspirerat

Toivonen och Tsuboi har också hämtat inspiration från många andra bastur, i bland annat Japan.

– I Japan har man en stark tradition med allmänna badinrättningar. De är ofta väldigt personliga och är små familjeföretag. Vi har besökt många och inspirerats av dem liksom också många finska bastur, som vi besökt bland annat Rajaportti bastu i Tammerfors, som är Finlands första allmänna bastu.

– Det finns en 20-tals klassicism över bastun men också något av en japansk träarkitektur. Lösningarna och materialet är enkla, lite som Arte povera. Men så är ju meningen inte att vara en vinstgivande businessbastu. De stadsbor som kan har en har en plikt att göra något fint i staden, på så sätt kan vi bidra till att den blir intressantare.

Bastun ska bli så ekologisk som möjligt och har utvecklats i samarbete med Fortum. Den ska drivas med förnybar energi, bland annat träpellets, vattenkraft och solpaneler.

Jordgubbar på taket

Bastun kommer också att få ett så kallat grönt tak, som fortfarande är rätt så sällsynt i Finland. Helsingfors universitet kommer att samla småkryp från taket och följa med vilken sorts biodiversitet det växer fram. Toivonen har ännu inte helt klart för sig vad där ska växa.

– Jordgubbar och olika sorters gräs. Kanske det får vara som en äng. På gamla dar kanske jag kan ha en biodling där – bin som försvarar sitt bo och folk med handdukar på axeln är en fantastisk urban kombination, säger Toivonen och skrattar.

Bakom namnet Kulturbastun döljer sig en intressant anekdot. Toivonen hittade en gammal insändare från 1925 i tidningen Keskisuomalainen där skribenten ger de på den tiden nya monumentala stentrapporna i Jyväskylä en rejäl avhyvling. Skribenten, den 25-årige Alvar Aalto menar att trapporna inte leder någon vart, men att det hela skulle redas genom att längst upp bygga en "kulturbastu", den första av sitt slag, och något mer än en bastu i den nyväckta civilisationen.

– Aalto hade kunnat bygga bastun själv men vann sedan någon tävling och flyttade bort. Det finns något liknande i fallen, två platser med en fantastisk möjlighet, en bortglömd dröm. Nu för jag och Alvar en intensiv diskussion på arkitektspråk, säger Toivonen och blinkar med ögat.

Kulturbastun har redan väckt mycket intresse, och Toivanen får en hel del förfrågningar av nyfikna förbipassagerare som frågar när bastun ska öppna.

– Vi kommer inte att ha någon särskild invigning. Plötsligt en dag här på hösten kommer bastun bara att stå varm och så hör folk av bekanta som kanske har vägarna förbi. Man kan göra reservationer, utan den är öppen för alla.

Del av designhuvudstadsåret

• I Kulturbastun finns plats för ungefär 30 personer (15 män och 15 kvinnor).
• Byggnaden är 300 kvadratmeter stor och omfattar skilda basturum för män och kvinnor, ett kafé och ett kabinett som man kan hyra ut.
• Bastun kommer att vara öppen för alla, främst kvällstid.
• Kulturbastun är också en del av designhuvudstadsåret.