Foto: Karl Vilhjálmsson. Ville Ylikahri och hans man Karri Nieminen hade prytt knapphålen med regnbågspins och skålade glatt för att Helsingfors är en bra stad också för bögar.

Skål – 200 år som huvudstad

Finlandiahuset fylldes i kväll av 1 500 festklädda gäster som firade den 200-åriga huvudstaden. Fullmäktigeledamoten Ville Ylikahri (Gröna) försökte klä sig så stereotypt bögigt som möjligt i protest mot den homofientliga guvernören från S:t Petersburg som också var på plats.

Av Finlands knappt 340 kommuner hade representanter från 230 av dem tackat ja till Helsingfors stadsdirektör Jussi Pajunens inbjudan att fira Helsingfors 200-åriga historia som landets huvudstad. Dessutom var en del av diplomatkåren på plats, liksom representanter från stadsdelsföreningar, organisationer, universitet, högskolor, staten och kyrkosamfund.

Stadsdirektör Jussi Pajunen kunde i sin välkomsthälsning inte låta bli att ta upp en av sina käpphästar, en samgång av Helsingfors med de motsträviga grannstäderna, men han gjorde det på ett finkänsligt sätt genom att endast påpeka att beslutsfattarna står inför extraordinära beslut om kommunstrukturen.

Efter stadsdirektörens välkomsthälsning talade bland andra republikens president Sauli Niinistö, finansborgarrådet Sten Nordin från Stockholm, stadsdirektör Aleksi Randell från Åbo och guvernör Georgy S. Poltavchenko från S:t Petersburg.

Ville Ylikahri, andra vice ordförande för Helsingfors stadsstyrelse (Gröna) provocerades av att Poltavchenko, som godkänt en lag som förbjuder homopropaganda i S:t Petersburg, var inbjuden. I ett blogginlägg dagen innan festen frågade han råd om hur man säger ”låt mig introducera min man” på ryska och om någon kunde låna två regnbågsmärken att ha i knapphålet.

Vi hittar honom och partnern Karri Nieminen med ett glas bubbel mitt i vimlet. Knapphålen pryds av varsin regnbågspins, som de fått av partikollegan Jyrki Kasvi från Esbo stadsfullmäktige.

– Vi försöker se så bögiga ut som möjligt, men vi missade tyvärr Poltavchenko. Han försvann direkt efter sitt tal med Niinistö. Det kändes ändå bra att se Setas och Amnestys demonstration mot honom på dagen, säger Ylikahri.

Det bästa med Helsingfors tycker han är människorna och att det finns rum för olika typer.

– Jag är från Vanda men vill vara från Helsingfors. Jag är för en kommunsammanslagning i metropolområdet, men samtidigt behöver vi närdemokrati. Finn Berg, stadsfullmäktiges ordförande i Grankulla (SFP), är inte är lika pigg på kommunsammanslagningar.

Hur känns det att fira den kommande förövaren?

– När man hörde talen var det ju inte annat än Helsingfors, Helsingfors, Helsingfors. Och Helsingfors för sig är ju helt acceptabelt. Vi behöver en metropolförvaltning med självständiga kommuner som sköter närservicen, säger Berg.

En bit bortåt står president Martti Ahtisaari, som mer eller mindre varit Helsingforsbo sedan 60-talet.

– Det är en vänlig och mänsklig stad att bo i. Jag bor i Tölö, gör mina inköp i närbutiken Alepa vid Hesperiaparken och gillar att kunna promenera till Akademiska bokhandeln, köpa utländska tidningar och läsa dem på kafé Esplanad.

Om hundra år tror han att Helsingfors är en ännu mer internationell stad.

– Det är viktigt att förstå att vi behöver folk utomlandsifrån. När jag blir riktigt gammal kan jag räkna med att det är en invandrare som tar hand om mig och det ser jag som något positivt. Jag hoppas också att Finland blir mer tvåspråkigt än i dag.

På festen var också representanter för ungdomsforumet Krut, som motsvarar ungdomsfullmäktige i Helsingfors, inbjudna. Halima Abdel Kawy, medlem i kärngruppen, tycker det bästa med Helsingfors är att det finns mycket att göra i staden.

– Om hundra år hoppas jag att Helsingfors är öppnare, mer intressant och invånarna mer vördnadsfulla, säger Halima Abdel Kawy.