Förmynderi fungerar inte på samhällets utsatta

Var och en är sin egen lyckas smed, heter det, men när man redan som barn hamnat utanför samhället kan det var svårt att ensam hitta tillbaka. För Jarmo började marginaliseringen redan under skoltiden då han var mobbad.

Han blev bekant med en grupp utslagna och hamnade på dåliga vägar. Nu har han varit arbetslös sedan mer än tio år och bostadslös i långa perioder. När han känner sig ensam och utstött, är alkoholen en vän.

– Om somrarna sover jag ute och vintertid i olika hem för bostadslösa. Tur att man inte har barn, de skulle lida.

Han vill få ett grepp om livet igen, men det är svårt när man levt utanför välfärdssamhället så länge.

Också Juho blev mobbad i skolan. Föräldrarna var alkoholister och mamman led av psykproblem. Ingen fanns där som stöd och Juho slutade grundskolan som 15-åring och blev utstött. Han rymde hemifrån, åkte tåg och längtade till ett barnhem.

– Samhällets mest utstötta faller utanför systemet när det inte finns någonstans att ta vägen.

I dag har Juho börjat grundskolan på nytt och går samtidigt i vuxengymnasium för att hitta en mening i tillvaron. Han jobbar också med att hjälpa andra utstötta.

– Jag är väldigt ensam, har ingen familj och få vänner. Jag skulle behöva stöd med skolan eftersom jag fortfarande har svår dyslexi. Man måste stödja de utstötta tills de kommit på egna fötter igen. Socialen borde patrullera mer på gatorna för att hitta de som hamnat utanför systemet.

Möjliggör i stället
När man undersökt hur välfärden i samhället ökar har den marginaliserade gruppen som Jarmo och Juho representerar så gott som helt fallit utanför befolkningsundersökningarna. Det är just den gruppens åsikter Juho Saari, som är professor i välfärdssociologi, velat fånga.

– Samhällets mest marginaliserade svarar inte på enkäter eftersom de saknar adress, inte förstår frågorna eller saknar motivation. Följden blir att synen på välfärden i vårt samhälle blir förvrängd.
Nu har Saari i samarbete med Diakonissanstalten i Helsingfors för första gången gjort en omfattande kvantitativ utredning av de marginaliserades välbefinnande och hur de påverkas av den verksamhet Diakonissanstalten erbjuder.

– Tidigare har diskussionen om marginalisering grundat sig på slumpmässiga observationer. Nu vet vi för första gången mer omfattande den här gruppens sociodemografiska bakgrund, känner till hur de upplever sitt välbefinnande och vilka förväntningar de har inför framtiden.

Enligt undersökningen är ensamhet, sysslolöshet och fattigdom de mest centrala faktorerna som hotar välfärden, liksom också i Jarmos och Juhos fall. En stor del upplever att de inte har något meningsfullt att göra. De utstötta upplever att de har möjlighet och vilja att delta, men deras mänskliga resurser blir oanvända.

– Vårt hjälpsystem slösar resurser då man inte lyckas utnyttja de egenskaper de utstötta har. Systemet borde bli en möjliggörare i stället för att vara en förmyndare, annars står välfärdssamhällets ekonomiska och etiska hållbarhet på spel, säger diakonichefen Jarmo Kökkö.

Diakonissanstaltens personal ska skolas om och hjälpa de marginaliserade att själva ta ansvar för de dagliga sysslorna.

Många uppgav i undersökningen att en egen bostad förbättrar livskvaliteten, men på Diakonissanstalten har man också insett att bara en bostad inte räcker.

– Det handlar om att få dem att känna att de tillhör en gemenskap, hjälpa dem att hitta något att göra, som att idrotta tillsammans eller ordna studiecirklar. När det finns en mening med vardagen super man inte längre.

Vilken betydelse har kartläggningen av de utstötta för er verksamhet?
– Nu vet vi vilken grupp det är frågan om och har en god grund för att skapa ett system där vi kan följa upp hur våra hjälpmodeller påverkar den undersökta gruppens välbefinnande.

Varför har ni först nu undersökt de utstöttas situation?
– Programmet för att minska långtidsbostadslösheten är ganska nytt. Man har länge känt till problemen men först under de senaste åren tagit itu med dem. Vi hyr ut bostäder och ger de marginaliserade stöd så att de kan leva ett bättre liv. Det nuvarande systemet är väldigt splittrat. Vi borde ha ett bredare samarbete mellan staten och den tredje sektorn.

Fakta:

• Enligt Juho Saari utgör de marginaliserade en grupp på 10 000–20 000 personer, men man har inte exakta siffror eftersom det enligt honom är en svårdefinierbar grupp.

• Den grupp som undersöktes var personer som utnyttjar Diakonissanstaltens boendetjänster. 150 av 200 svarade på intervjun.

• Undersökningen kartlägger bland annat hur de marginaliserade upplever sitt välbefinnande och sin hälsa, deras åsikter om det egna livet och inställningen till samhället, åsikter om de sociala skyddsnäten, användningen av alkohol och droger och vilka förhoppningar om framtiden de har.