Pussy Riot kramas ihjäl av västvärlden

I fjol gav det amerikanska förlaget The Feminist Press ut en bok vid namn "Pussy Riot! A punk prayer for freedom". Den här boken översattes till finska av Like och gavs ut för några månader sedan.

När jag försökte få reda på vem som egentligen har skrivit boken svarade Like att det är Pussy Riot-kollektivet. Då hade förlaget redan fattat beslutet att dra in boken, efter att två Pussy Riot-medlemmar som besökte Helsingfors sade att de inte godkänner den.

Jekaterina Samutsevitj, vid det här laget världsberömd Pussy Riot-medlem, är inte glad när jag ringer upp henne.

– De ger ut en bok i vårt namn för att tjäna pengar och utnyttjar oss. Vi har ingenting med den här boken att göra, säger hon i en Hbl-intervju.

Jag sänder ett e-brev till The Feminist Press och frågar hur det hela hade gått till. Inom några timmar får jag ett svar av förlagsredaktör Amy Scholder. Hon meddelade att boken hade publicerats i Pussy Riots namn enligt överenskommelse med deras sparkade advokater. Nu försöker hon komma överens med Pussy Riots "representanter i USA". Och så tillägger hon högtidligt:

– Vi vill stödja Pussy Riot i deras kamp mot sexism, tyranni och homofobi.

Det är många som vill stödja Pussy Riot i den här kampen. De kunde grovt taget indelas i två kategorier: De som vill göra pengar (och begriper allt). Samt de som tror att de hjälper till (men ingenting begriper).

De två Pussy Riot-medlemmarna som bland annat skulle uppträda med PMMP i Helsingfors i veckoslutet försvann spårlöst. Varför de flydde vet vi fortfarande inte. Min gissning är att de inte såg någon annan lösning när de insåg vad som förväntades av dem – och framför allt hur deras framträdande hade basunerats ut på förhand.

Själv har jag svårt att förstå hur arrangörerna tänkte när de beslöt att Pussy Riot skulle stå på scen tillsammans med PMMP. PMMP är ett band, Pussy Riot kan varken sjunga eller spela. Det är trevligt att PMMP "också stöder de mänskliga rättigheterna" (som det stod i pressmeddelandet), men de har fortfarande ingenting att göra med Pussy Riot.

Pussy Riot är en fri konstnärsgrupp som varken håller konserter eller skriver böcker. (De är för övrigt inte anti-religiösa, flera av dem är troende.) Deras verksamhet går ut på att förmedla sitt anti-auktoritära, feministiska budskap genom att spela in videoklipp på hemliga ställen, gärna ställen dit det är svårt att få tillträde och som symboliserar makten de protesterar mot. Musiken läggs på i efterhand.

Pussy Riot har uppstått i skarven mellan ett öppet, globaliserat samhälle och Putins auktoritära Ryssland. De utnyttjar skickligt modern teknik och sociala medier, men egentligen är de en utlöpare av en gammal rysk tradition – de intellektuellas kamp mot totalitarismen.

Det innebär att de fungerar utmärkt i det ryska samhället, ett samhälle de själva känner utan och innan och där de vet exakt hur de ska agera. Däremot uppstår problem så fort de ska uppträda i till exempel Finland, ett samhälle de inte känner och som de inte ens vill förändra. Det är Ryssland som är deras scen, där kan de vara mystiska, oåtkomliga, oförutsägbara. Den dimensionen försvinner så fort de blir personer som uppträder på kulturfestivaler och förlagstillställningar.

De finländska kultur- och förlagskretsarna som tyckte det var en bra idé att bjuda in Pussy Riot till Helsingfors verkar inte ha tänkt på den saken. Inte heller på att utlandsbesök innebär en säkerhetsrisk för dem personligen då flera av dem är efterlysta.

Själv har jag svårt att förstå varför gruppmedlemmarna över huvud taget beslöt att resa till Helsingfors. Av Samutsevitjs svar att döma hade de tänkt sig möten med journalister, musiker och kulturfolk. De olyckliga arrangörerna säger att också scenuppträdande var avstämda, men tydligen hade Pussy Riot inte läst sin e-post så noga. Eller också hade de missförstått det hela. Eller också ändrade de sig. Ryska undergroundkonstnärer fungerar inte enligt strömlinjeformade tidtabeller.

Den enorma publiciteten kring Pussy Riot-medlemmarna är i själva verket till förfång för gruppens sätt att arbeta. Att Pussy Riot uppträder maskerade beror på att de inte vill bli idoliserade som individer – de är ett kollektiv. Men rättegången och fokuset på Marija Aljochina, Nadezjda Tolokonnikova och Jekaterina Samutsevitj drar mattan undan denna strävan.

Pussy Riot har levt på att verka utanför etablissemanget och på sina egna villkor. Nu har det blivit mycket svårare. De kämpar inte längre enbart mot Putin, utan mot att bli älskade ihjäl av sina fans.