"Byt inte kanal, för guds skull!"

Situationen kunde inte vara bättre: Ungen har gått och lagt sig och sambon är ute med sina väninnor, ölen är kall och på 50-tumsplasman börjar strax HD-sändningen från veckans Champions League-runda. Pasi och Keke har lagt ut texten och sändningen flyttar till Etihad Stadium i Manchester där City tar emot Dortmund. 

Och så är den plötsligt där, kommentarorn Tuomas Virkkunens röst. Kvällen är förstörd. 

Redan vid avspark går Virkkunen upp i hysterisk falsett, och vid första inlägget mot mål stiger volymen till höjder som i vanliga sammanhang är reserverade för tillfällen då ett varuhus ska utrymmas för att taket håller på att kollapsa. Och så där fortsätter det. När det inte upphetsat rabblas transfersummor eller meningslös statistik från tjugo år tillbaka, så skriks det för full hals. 

Finska bollsportskommentatorer har så länge jag minns verkat lida av vanföreställningen att det är de, och inte själva spelet, som är tv-matchens absoluta behållning. Och om de inte lyckas låta extatiskt engagerade så kommer folk att byta kanal, och de blir utan jobb. 

Höyry Häyrinen, Anssi Kukkonen, Antero Mertaranta, Matti Kyllönen, Kaj Kunnas, Antti Koivukangas, Tuomas Virkkunen … listan på upphetsade gormare som går in för att stjäla showen, och ödelägga njutningen av tv-sport, är lång i vårt land. Och åkomman grasserar på bägge språken. 

Jag minns hur skönt det var att se tv-fotboll i Danmark en gång för länge sedan, där kommentatorn lät tittarna följa med spelet själva, utan att behöva referera varje händelse, som vi såg i rutan. Ibland serverade han en lugnt formulerad insikt om dynamiksvängningar och taktik, men mest höll han käft. Som tittare kände man sig noterad och respekterad, som en jämlik, välkommen att njuta av matchen i intelligent sällskap. 

En bra fråga är varför vi har kommentatorer över huvud taget? Är det en kvarleva från radion? Är det en naturlag att de måste finnas där? Skulle det räcka med att studiobemanningen lotsar in tittaren i sändningen, och sedan lämnar över till bara bild och ljud från arenan? Tänk att få titta på match med bara sången och sorlet från publiken, visselpipan, dunsarna från skotten, spelarnas rop och stön, tränarens order och domarens bannor. Med dagens teknologi vore det fullt möjligt. Tänk bara vilken närvaro man kunde uppleva som tittare! 

En mer aktuell fråga är kanske varför vi med dagens digitala sändningsteknik inte kan kan välja bort kommentatorsrösten på tv:n helt och hållet, eller åtminstone välja något annat språk – svenska, danska eller engelska referat och kommentarer?

Är det faktiskt nödvändigt att ha någon som skriker och pratar sönder hela sändningen?