Ska jag diska faten också?

Jag köar, beställer och betalar för maten, och i utbyte ställer tjejen i kassan en stor jävla plastgrunka som ser ut som en mobiltelefon kombinerad med geigermätare från 1986 på min bricka.

”När den ringer kan du komma och hämta din beställning”, säger hon.

Jag sätter mig och plirar på tingesten. Den iakttar mig tillbaka (jag svär), och plötsligt börjar den vib-rera, blinka och tjuta som om den ville varna för hjärtstillestånd.

Jag rusar med den skakande patienten till kassan. Tjejen drämmer ner den på en plattform och lika snabbt som den vaknat till liv dör den ut.

”Här, varsågod.”

Ingen har någonsin ätit en wienerschnitzel med lika hög puls.

Jag glömde bort hela incidenten tills en vacker bruncheftermiddag på restaurang Siltanen, då jag vid beställningen fick en svart plastpuck som började härja när jag fick hämta krubbet.

Nu har eländet spritt sig till anrika Café Carusel också.

Det har blivit dags att sätta stopp för det här nu.

Är det faktiskt meningen att vi, som betalar för mat och service, ska betingas som Pavlovs dräglande hundar att rusa efter käket när en plastbit börjar väsnas?

Var är yrkesstoltheten hos restaurangerna, om servitörens uppgift ska reduceras till att ta betalt? Var är yrkeskunskapen, om en krog-anställd inte kan hitta personen som gjort beställningen tio minuter tidigare? Vart är världen på väg, om betalande gäster ska ta över personalens sysslor?

Och vad är nästa steg? Diska tallrikarna och svabba toaletten?