En man med en mission

Pekka Sauri har gjort mycket gott för Helsingfors. Under hans tid har exempelvis kollektivtrafiken byggts ut och stadshuset anslutits till Twitter och Facebook. Biträdande stadsdirektören med ansvar för miljö, trafik och byggande är stadens ansikte utåt. När man i hängmattan funderar på vad det betyder, hur charmoffensiven genomförs och hur den framställs i medierna måste man komma ihåg utgångspunkten. Ledande politiker har alldeles nyligen beskrivit stadens beslutsapparat, alltså främst ämbetsverken, som en tsaristisk institution. Det betyder bland annat att tjänstemännen grälar sinsemellan, vilket krånglar till och fördröjer många beslut. Små beslut och stora beslut. I sammanhanget framstår Sauris mikrobloggande som en fräsch fläkt.

Om exemplets makt är stark, vilket vi alla förstås hoppas, luckras den styva informationen småningom upp i hela staden. Det här är också något som Pekka Sauri säger är hans mål. I så fall skulle staden inte längre tala till stadsborna utan med dem.
När man bläddrar i stadens telefonkatalog baxnar man över mängden informatörer. Deras arbete märks i otaliga pressmeddelanden och publikationer. Vill staden trumma ut ett budskap har den resurserna och kanalerna. Det är också mot den bakgrunden som man ska granska biträdande stadsdirektörens trevliga tweetar om fåglar och snöläget. Och vad allt är det han inte säger? Låt oss se på några exempel.

Riksdagens biträdande justistieombud Maija Sakslin luggar stadshuset för att det dröjde över ett år med att svara på en informationsbegäran som gällde Hitas-bostäder. Enligt Sakslin har staden på ett anmärkningsvärt slarvigt sätt tolkat grundlagen där det stadgas om medborgarnas rätt till information. Hon hänvisar förstås också till offentlighetslagen men understryker budskapets allvar med grundlagen. Inte en statusuppdatering om detta, inte av Sauri och inte från något konto som staden förfogar över i de sociala medierna.
Det är likadant med automatmetroprojektet. Visste ni att budskapet Allt går som på räls tutas ut på en för ändamålet startad nätsida, automaattimetro.fi? Att Helsingfors stads trafikverk HST har fullt upp med olika rättegångar, besvär och klagomål nämns ingenstans med ett ord. Ingen diskussion om vad det betyder och hur allt inte hänger ihop med stadshusets ständiga tal om ökad insyn i besluten.

Det är inte rimligt att kräva att staden ska piska sig själv offentligt och ständigt stå i skamvrån. Men det är rimligt att kräva att medierna genomskådar propagandan och alla trivseltweetarna.