Förklaringar som vanliga dödliga bara kan drömma om

KOLUMN publicerad 17.6.2013

Polisen undersöker varför Helsingfors stads trafikverk HST dröjer med att ge ut information, Helsingfors förvaltningsdomstol granskar samma sak och även riksdagens JO har flera överklaganden på sitt bord. Den som är intresserad av kommunernas och även statens mystiska förhållande till offentlighetslagen har upplevt en riktig läsfest det senaste året. Det som mörkas i huvudstadsregionen verkar vara toppen av ett gigantiskt  isberg.

Ibland är retoriken så hjärndöd att man bara vill gå hem och gråta. Det finns ingen ”trasig dator” om jag som invånare missar en deadline för någon viktig myndighetshandling som ska skickas elektroniskt. Det vet alla. Ansvaret är helt och hållet mitt. Det motsatta förhållandet är mera sällsynt och då verkar krånglande datasystem vara en saklig ursäkt för slarv med tidsfrister.

Hbl skickade en informationsbegäran till HST den 4 april. Ärendet fick genast ett diarienummer och det tilldelades en ansvarsperson, Trafikverkets jurist. Det står på kvittot som stadshusets registratorskontor skrivit ut. I slutet på maj påminde jag både registratorskontoret och HST:s jurist att jag fortfarande väntar på svar. Det mejlet for ut i rymden, tydligen. Knäpptyst. I början på juni talade jag om för HST:s direktionsordförande att de har ett verkligt problem med informationshanteringen. Svaret kom ett par dagar senare. Det hade framgått, skrev han, att min informationsbegäran kommit bort i stadens datasystem som ofta trasslar men att det nu hittats och att tjänstemännens förklaring mycket väl kan stämma eftersom också han, ordföranden, upplevt datastrulet.

Det är en sorts ursäkt, antar jag.

Och det är naturligtvis också kvalificerat struntprat.

Polisen och riksdagens justitieombud är måttligt glada när pågående utredningar om öppenheten kring metroaffären ständigt kompletteras. Samtidigt skickar staden ut pressmeddelanden om hur tillgängliga alla besluten är. Och visst, det är sjyst att många utredningar, rapporter, föredragningslistor och mötesprotokoll läggs ut så att också vanligt folk hittar dem på nätet och att fullmäktiges möten direktsänds i teve. Allt det här kommer naturligtvis inte på skam för att det pågår ett systematiskt mörkande i ett kommunalt affärsverk, men nog ser det konstigt ut.

Projektet med automatiseringen av metron är ett nätverk av lögner och kortslutningar som få politiker tar på allvar. Först gjorde man alla ritningar inom HST ”för att allt kunnande finns ju där”. Uppslagen var uppenbarligen inte så bra eftersom man nu anställt en utomstående konsult för att reda ut ledarskapsproblemen. Dessutom har debatter om metrobanans säkerhet framgångsrikt tystats ned trots en mängd frågetecken.

HST och stadshuset är inte ensamma med sitt trilskande. Också för Finansministeriet är offentlighetslagen ett mysterium. HST som enligt eget vittnesmål besitter all nödvändig kunskap låter utomstående formulera avtal, bedöma riskerna med den ena avtalsförändringen efter den andra och även fatta beslut om vad som är affärshemligheter. Finansministeriet verkar ha kört i exakt samma spår.

Sjuttiofyra dagar. Så länge har HST nu ruvat på den informationsbegäran som vi skickade in i april. Det är ändå blygsamt jämfört med de dryga fyra månaderna som det tog dem förra gången att fråga Siemens vad Siemens tycker om saken. Det blir sammantaget någon sorts rekord, det här.

FAKTA om informationsbegäranden

• I november 2012 begärde Hbl att få en del av brevväxlingen mellan Helsingfors stads trafikverk HST och Siemens. HST svarade i slutet av mars. I praktiken var allt hemligstämplat. Svaret saknade besvärsanvisningar.

• Dröjsmålet polisanmäldes, besvär finns hos riksdagens JO och besvär har också lämnats in hos Helsingfors förvaltningsdomsol.

• HBL skickade en ny informationsbegäran om breven i början på april; den här gången de reklamationer som skickats efter 1.1.2012. Sammanlagt handlar det om flera hundra brev.