Vattenolyckan som någon vill glömma

Larmet gick klockan 15. Det var den 8 november 2009 och tyst på stan, så där som det kan vara en söndag. I metrobanans kontrollrum stördes farsdagslugnet av ett larm om att det rinner vatten på banan vid Järnvägstorgets metrostation. Fyrtio minuter senare forsade vattnet genom stationens bastanta hissdörrar och rakt in i ett väntande tåg. Ytterligare en minut senare slogs strömmen av. När vattenmassorna malde sönder hisschakt och det flög stora betongbitar ut på perrongen måste också stationsväktarna snabbt lämna stället.

Det var så mycket vatten i metroförarnas kafferum att räddningsverket övervägde att kalla in dykare. Ovanpå markytan utanför Järnvägsstationen flög avloppens 50 kilogram tunga metallock högt upp i luften.

Av lägesrapport nummer 6930 framgår att räddningsverket möttes av ett kaos och en situation som var svår att överblicka. Nästan samtliga tillgängliga enheter deltog i operationen.

På eftermiddagen följande dag bekräftade jourhavande brandmästaren att det handlade om omfattande skador. Helsingfors stads trafikverk HST berättade för medierna att det fanns risk för att stationens konstruktioner rasar och ”det var tur att det här hände på en söndag”. Men klockan var inte ens åtta på måndagsmorgonen när den dåvarande direktören för Olycksutredningscentralen konstaterade till Yles radionyheter att centralen inte startar en utredning.

Det finns lagstiftning om cyklar men inte metron, säger riksdagens justitieombud i ett färskt utlåtande. Kanske är det just därför som JO inte finner något klandervärt i undersökningen av olyckor och tillbud på metrobanan. Men faktum är att fyra år senare är vattenolyckan aktuell igen. Därför kontaktade jag Olycksutredningscentralen för en kommentar.

Centralens verksamhet regleras av lagen om säkerhetsutredning av olyckor och vissa andra händelser. På centralens nätplats kan man läsa att Olycksutredningscentralen undersöker alla storolyckor och olyckstillbud i Finland oberoende av olyckstyp, vilket bekräftas av centralens nuvarande chef. Det är en missuppfattning att Olycksutredningscentralen inte skulle kunna granska också metrobanan trots att banan för tillfället är ”laglös”. Mot den bakgrunden är det blixtsnabba beslutet att inte undersöka vattenolyckan märkligt. Så då frågade jag om det i Olycksutredningscentralens arkiv finns dokument som visar hur man tänkte för fyra år sedan. Sådana papper finns inte. Protokoll förs enbart över de utredningar som startas.

HST vill inte ha utomstående insyn. En ordentlig granskning av vattenolyckan hade sannolikt blottat en mängd säkerhetsbrister på metrobanan, brister som nu fyra år senare blivit tydliga.

Dessutom … Nu offentliggörs Berättelsen om Esbo, som strategipapperet vackert heter. Uppslag och annat material för strategin har samlats in med en webbenkät, i ett projekt för förskolebarn som hette En dag som stadsdirektör, i verkstäder som ordnades på Esbodagen i fjol och på stadsdirektörens invånarkvällar.