En ödslig Johannesplan, stängd sedan 28.2.

Kolumn: Någon som har huvudet på skaft?

Debatten om de stängda skridskobanorna fortsätter i Helsingfors.

Toronto befinner sig 43 grader norr om ekvatorn. Som Marseille, alltså. Geografin och hockeykulturen förklarar de ungefär 50 konstisbanorna i den kanadensiska storstaden. Många av dem öppnar i ­november och stänger i medlet av mars.

Helsingfors ligger 2 879 kilometer norr om Marseille men idrottsverket stängde skridskobanorna den sista februari efter att ha öppnat dem kring nyår. På somliga naturisbanor släcktes belysningen redan den 24 februari. De två stora konstisbanorna i Åggelby och på Braheplan stängde förra veckoslutet. Och skulle det inte vara för några rebelliska planskötare så skulle samtliga skridskobanor nu vara stängda.

Det som sker utanför fönstret saknar betydelse. Enligt meteorologen är det rejält med minusgrader fram till den 21 mars. Men nu är det kris, ont om pengar och det är ju ändå ingen på de där banorna, som en tjänstemän uttrycker det.

Nej just det, det är det inte eftersom banorna är stängda.

– Det är helt galet, säger också idrotts- och kulturministern och fullmäktig Paavo Arhinmäki (VF) som reagerar på Hbl:s rapportering.

För två veckor sedan skrev jag en nyhetsartikel om skridskobanorna. Det gör jag varje vinter och varje vinter är det samma förklaringar. Om banorna spolas och plogas längre in på våren tas de pengarna och resurserna från säsongstarten, enligt Idrottsverket. Exakt hurdana pengar vi talar om är en gåta. I praktiken, säger planskötare som jag förstås också talat med, är det förbjudet att hålla isen i skick. Det lär vara okej att ploga lite men det är allt, säger de. Så de flesta gör inte ens det.

Fruset vatten på en grusplan är i-landsproblem, visst. Men minns att vi talar om kommunala banor i en stad som bara för några månader sedan marknadsförde sig som en designhuvudstad och hade som mål ”en bättre stad för invånarna”.

En handfull planskötare resonerar annorlunda. Varför inte ploga, slipa och spola isen eftersom de ändå tillbringar sin dag på arbetsplatsen? Lön ska de ha i alla fall och vattnet är inte så dyrt. Det kan man tycka att är en förnuftig inställning. Och på tal om inställning …

I Toronto kom man för flera år sedan fram till att det är med mycket små åtgärder som trivseln på och omkring skridskobanorna kan förbättras. En första åtgärd var att förbättra informationen om öppettider på nätet och fysiska anslagstavlor, en andra att förse banorna med stora snöspadar och skyfflar som användarna får låna när planskötaren inte är på plats. Man har också förbättrat informationen mellan staden och skolorna som utnyttjar skridskobanorna på gymnastik­lektionerna.
Ordföranden för nya idrottsnämnden Riku Ahola (VF) har antagit utmaningen. Han verkar ha pejl på läget. Den tsaristiska byråkratin är svår att knäcka men det å andra sidan så lite som behövs. Snöskyfflar, belysning, vatten, politiker som tänker på invånarna och – ens en engagerad verkschef.

Dessutom … På onsdag kommer slutrapporten för World Design Capital-året.

 

• LÄS MERA: Torontorapporten är några år gammal men på många punkter fortfarande aktuell och läsvärd också med tanke på hur den är skriven – inget byråkratspråk!

• Idrottsverket i Helsingfors, informationen endast på finska.

• Nätservicen mSkate berättar var man kan åka skridsko i Esbo, på finska.

Idrottsverket i Vanda, på finska.

• Information i Grankulla.