Vem betalar, vem bestämmer?

Barnsjukhuset, centrumtunneln, Guggenheim och HIFK-arenan Helsinki garden. Fyra stora projekt inom fyra helt olika verksamhetsområden, alla med den gemensamma nämnaren privat finansiär.

Nu är det inte så att jag tackar nej till privata pengar till ett barnsjukhus. Det är fint om privatpersoner och företag kan dela med sig av sin förmögenhet till goda ändamål. I många länder är donationer en så stark kultur att de rentav ses som en plikt: sitter du på mycket pengar ska du dela med dig. Det är en ära att göra det.

Men de flesta länder med en stark donationskultur har en svag skattekultur. I den ivriga jakten på privata donationer uppstår många frågor i välfärdsstaten Finland.

Det är nämligen inte så att de privata donationerna till barnsjukhuset bara ger en trevlig liten bonus i form av vackra väggmålningar eller bekvämare soffor. Nej, de privata krafterna har som mål att kamma in hela hälften av den summa på 160 miljoner euro som renoveringen och nybygget behöver – en del genom insamling, en del genom investeringar eller lån. 80 miljoner euro är en summa som är avgörande för att barnsjukhuset kan börja renoveras i tid, och inte ställas i en lång kö av många andra behövande projekt. Kvaliteten på den offentliga vården är tydligen beroende av privata välgörares villighet att öppna sin börs.

Det ska bli intressant att se om och hur snabbt pengarna samlas ihop. Det är knappast någon som bestrider att ett barnsjukhus behöver pengar och till det är det lätt att donera, det går till och med per sms. Men var går gränsen för vad folk är villiga att understödja? HIFK-fansen är förstås övertygade om att deras lag behöver en ny arena, många konstvänner är fortfarande säkra på att Guggenheim skulle vara en bra sak för Helsingfors, tusentals privatbilister (samt pensionsförsäkringsbolaget Varma) skulle gärna betala för en centrumtunnel. Men alla investeringar har garanterat inte lika lätt att få understöd. Hur är det med psykvårdens behov, eller missbrukarvården? Skulle privata donatorer finansiera en metrolinje?

Självklart klubbas ingenting igenom politiskt bara för att finansieringen är säkrad. Det är beslutsfattarnas sak att avgöra om ett projekt gynnar hela Helsingfors eller inte. Men det är ändå viktigt att vi funderar på vad en ökning av privatdonationer kan betyda i längden: ansvaret tas från det offentliga och läggs på individerna. Eller väldigt förenklat sagt, de som har pengar bestämmer. Den risken är något politikerna måste vara väldigt medvetna om när de fattar sina beslut.

Dessutom ...

Mitt i hästköttsskandalen känns det viktigt med rena, ärliga råvaror med kort produktionskedja. Nyöppnade Sandvikshallen fylls till brädden med kunder men det finns många andra små matföretagare i Helsingfors. När du understöder lokala företagare bidrar du till både matkulturen och stadsmiljön i vår huvudstad. Det är väl också en bra investering.