Mera lön är inte allas bön

Det är mycket tal om löner och arbetstider nu. Tiderna är kärva och optimismen på undantag. Men många knegare känner att de redan bidrar med så mycket. Samtidigt är 250 000 finländare utan jobb. Ändå – jobba mera, betala mera skatt. De maningarna klingar för döva öron när nyheterna om direktörslöner, bonusar och andra förmåner är nästan dagliga.

Helsingfors stadsstyrelse hickade till på måndagen när förslaget om stadsdirektörernas nya löner kom på tal. Alla utom Samlingspartiet insåg att en nästan 2 000 euros förhöjning inte kan motiveras med det faktum att det är flera år sedan lönerna justerats och att de släpar efter i utvecklingen. Om förslaget trots allt klubbas igenom på måndag blir motiveringarna verkligen intressanta.

Helsingforsregionens trafik HRT höjde sina mötesarvoden i veckan med mellan 10 och 40 procent. Också i stadsfullmäktige i Helsingfors och Esbo har de förtroendevalda själva höjt mötesarvodena märkbart. Detta har inte skett utan diskussion. Men de som ifrågasatt tidpunkten har tystats effektivt. Till dem har man bland annat sagt att stadsbornas behov beaktats i budgeten, att nu måste ju också politikernas arvoden höjas någon gång.

Förutom tidpunkten gäller det att hitta rätt nivå. Hur mycket ska en lokalpolitiker ha i ”lön” för att uppdraget hellre ska locka än avskräcka fiffiga typer? Vilken summa avspeglar alla de timmar efter det egentliga jobbet som så många förtroendevalda lägger på att läsa utredningar och andra papper för att kunna fatta bra beslut? Vilken summa motsvarar ansvaret i exempelvis social- och hälsovårdsnämnden eller utbildningsnämnden?

Hur mycket har då stadsdirektörerna i Helsingfors i månadslön? Mellan 12 000 och 14 000 euro plus bilförmån. Då är det lätt att hålla med den del av stadsstyrelsen som anser att ett lönepåslag är fel signal just nu.

Dessutom … Esbofullmäktige visade på måndagen att det inte är någon gummistämpel. Det finns nog av stormarknader i huvudstadsregionen som bara nås med bil.