Känslorna har gått heta i debatten om Helsingfors svenska skolor. På bilden Cygnaeus lågstadieskola.

Kvarsittning för hela klassen!

Sedan vindmöllorna och kyrkans inställning till kvinnliga präster är det inget annat ämne som debatterats så flitigt i Hbl:s spalter som skolreformen i Helsingfors. Som bäst pågår en intensiv lobbning för att stadsstyrelsen ska återremittera ärendet till ny beredning på måndag.

Tanken är att färre men större skolor ger bättre undervisning. Elevernas valmöjligheter ökar, det blir enklare att rekrytera behöriga lärare, administrationen blir effektivare och trösklarna mellan olika utbildningar sänks. Men behovet av förändring har ifrågasatts. "Svårt att laga det som är helt", skrev Hbl på ledarplats för snart ett år sedan.

Substansfrågan har stundvis hamnat i skuggan av frågor kring beredning och medbestämmande. Kritiken har klingat för döva öron, sägs det. Enligt stadsstyrelsens föredragningslista har gymnasierektorer och utbildningsnämndens sektion diskuterat reformen första gången på våren 2011. Förra året hölls det åtta möten med rektorer och daghemsföreståndare. Året avrundades med "inledande diskussioner med och hörande av personal och gymnasiestuderande" den 7 december. Det här året har skolnätet diskuterats på ett femtontal möten januari–juni mellan tjänstemän, politiker, föräldrar, lärare och rektorer, daghemspersonal och kuratorer. Det är omöjligt för en utomstående att bedöma om träffarna varit bra eller totalt förgäves men de har varit många. Och det kan vara bra att komma ihåg att i bakgrunden finns stadsfullmäktiges beslut från juni 2010. Då fick utbildningsnämnden i uppdrag att granska användningen av stadens fastigheter inklusive samtliga skolbyggnader.

Mediestormen är ett faktum. Bevakningen av skolreformen har ändå inte saknat stora klargörande artiklar och inslag i radio och teve. Det är lika lätt att glömma bort som det är att ta till kritan på klotterplanket.

Nu när slutliga beslut ska fattas har också andra än SFP, som naturligt har en stor och krävande roll som bevakare av Helsingforssvenskarnas intressen, läst på. I en hälsning till den ansvariga stadsdirektören efterlyser Thomas Wallgren (SDP) ett faktaunderlag om nuläget och en motiverad prognos av de framtida möjligheterna. "Som beslutsfattare kan jag omöjligt agera på basis av fromma förhoppningar och önsketänkande", skriver han på Facebook i en öppen debattgrupp. I Maria-Björnberg Enckells (SFP) blogg får man en uppfattning om hur undervisningsnämndens svenska sektion och SFP:s förtroendevalda resonerat. I mina ögon argumenterar båda förnuftigt. Därför är det trist att samtalet mellan väljare och beslutsfattare haft drag av smutskastning och på slutrakan inför kommunalvalet även ren och skär populism.