Helsingfors har många ansikten

Helsingforsbon är förbryllad. Helsingforsbon har i veckan fått veta att han och hon bor i världens bästa stad som också är en av världens dyraste städer med synnerligen ful ny arkitektur. Ett stenkast från Eirastranden brölar alkisarna och drogbaronerna i parkerna och brödkön i Berghäll är kanske längre än någonsin. Dessutom är många bostadskvarter och cent- rum svårtillgängliga på grund av alla rör- och vägarbeten. Bagagehanteringen vid Helsingfors-Vanda flygplats strular jämt. Allt det där är fakta. Hur är det möjligt?

Jonathan Glancey som skriver om arkitektur i Guardian måste ha svårt att smälta lifestylemagasinet Monocles lista över världens bästa städer. Efter intervjun i söndagens Helsingin Sanomat framstår republikens huvudstad närmast som Pyongyang: Gräsviken som han besökte en vindpinad kall dag i början på maj är folktom och dötrist. Och alla nya hus som byggs vid stränderna är usla lådor med glasfasader. Just byggandet och infrastrukturen är några av kriterierna i Monocles rankning. Tidningen låter varje år undersöka livskvaliteten i olika städer och vägande kriterier är bland annat balansen mellan gammal arkitektur och nya planer, grönområden och soltimmar, stadens tjänster och annan service utanför kontorstid. Det är i julinumret av den bland etablissemanget tungt vägande glassiga tidningen som Helsingfors rankas högst.

En liten kopp kaffe utan påtår kostar lätt tre euro i Helsingfors centrum och på alla uteserveringar förstår kunderna nog inte hur vyerna kan höja priset så mycket. Hyror och bostadspriser är som vi alla vet vanvettiga. Stadens cykelprogram är ett skämt och de flesta uteserveringar tvingas stänga redan klockan 22. Vården är ständigt underbudgeterad. Man kan hålla på hur länge som helst. Lika enkelt som det var för överborgmästare Jussi Pajunen att i går ta flyget till London för att hämta hem Monocles utmärkelse är det att sura vidare. Helsingfors är en liten skithåla.

Jag? Jag älskar min hemstad. Här finns möjligheter. Här finns hav, stränder, skog och parker, bra bibliotek, sporthallar, teatrar, biografer, restauranger och konsertsalar. Vi har utbildningar och arbetstillfällen. Här finns många slags människor. Det är också lätt att komma åt beslutsunderlag, protokoll och myndigheter. Politikerna svarar i telefonen. Vädret är knepigare.

Dessutom … I söndagens Hbl skriver vi om Berghäll, en stadsdel där invånarna aktivt formar sin egen närmiljö.