Annika Sandlund: Kulturens isberg

Den främsta orsaken till våra besök är naturligtvis familj och vänner, men ju äldre jag blir, desto viktigare blir också naturen.

I går såg vi en liten huggorm som låg och latade sig på vår väg till sandstranden. Och barnen meddelar stolt att hackspettarna har parat sig hela morgonen. Huruvida det är sant – och hur de nu vet det – är en annan fråga, men i det här fallet är den irrelevant. 

Mina barn ska kunna gå i skogen utan att vara rädda.  De ska också tycka att det är helt okej med 20 gradigt havsvatten. I hemlighet är jag faktiskt lite stolt över att de alla rusar ut i vattnet nakna, trots att äldsta redan är åtta år gammal. Förr eller senare ropar de väl på fikonlöv.

Edgar Stein, en kulturforskare som är mest känd för forskning kring organisationskultur menar att varje specifik kultur är som ett isberg.  Det som man ser, toppen av isberget är våra uttryck: våra ord, kläder och hjältar. Synligt är ännu den lite bredare delen av berget som består av våra beteenden och våra berättelser. Det handlar om kroppsspråk och uttryckssätt och hur annorlunda vi människor umgås med varandra i olika kulturer.

Och nu handlar det inte bara om hur mycket vin vi dricker och när, utan också huruvida man alls säger hej till grannen. De flesta av oss förändras ju i den här bemärkelsen redan på vägen från storstaden till sommarstugan.  Min man har fått den största delen av sin nordiska kulturuppfostran genom barnens DVD:er, och han slås alltid av hur vackert och idylliskt det är runt barnen i bullerbyn och Skrållan på Saltkråka. Också för honom är det hälsosamt att besöka Finland i dag. Även om jag naturligtvis hoppas att han aldrig ska komma på att fråga vart det vackra tog vägen.

Enligt Stein kommer det efter uttrycken och beteendena de värden som formar våra moraliska ståndpunkter. Naturligtvis kommer värderingarna delvis hemifrån, men skolan och arbetslivet är minst lika bra på att förädla och förändra.  Det märker inte minst den förälder vars barn går i en annat lands skola, liksom också den som anländer som nyanställd till ett stort företag.  Värdena vilar på de premisser som utgör vårt sätt att se på världen. Ofta är premisserna outtalat motsägelsefulla. Stein beskriver främst organisationer, men jag tycker att det mesta går att tillämpa på samhällen.  I Finland vill ju ”alla” att barnen ska ha lika chans i livet samtidigt som man urvattna det välfärdssamhälle som uppstod som ett sätt att jämna ut skillnaderna i förutsättningarna.

Hur väl man än förstår ett språk måste man också lära sig läsa kulturen. Inte trampa på huggormen, tålmodigt lyssna på syrsorna och gå till andra sidan av gatan när gubben som har byxorna vid vristerna vinglande kommer emot en. Därför släpar jag familjen med mig till Finland.

Så att barnen lär sig känna igen de dofter jag betraktar som mina.   

Annika Sandlund jobbar för FN sedan år 2000 och har under de senaste fyra åren bott i Turkiet.