Ta initiativet, ge upp tvånget

De kolumner Hbl:s förra chefredaktör Hannu Olkinuora för två år sedan bad mig börja skriva, för att utifrån kommentera den inhemska debatt han uppfattade som inåtvänd, kommer med denna kolumn till ända.

Låt mig avsluta med den fråga där debatten är mest inåtvänd.
– Det är dags att sluta att kräva att alla i Finland, oavsett var det bor och vad deras framtidsplaner är, måste läsa svenska i skolan. Det kravet tryggar inte tvåspråkigheten, det gräver en grav för den.
Att lära sig främmande språk skall uppfattas som ett privilegium, inte som ett motbjudande tvång. Varför måste någon som växer upp i Kuusamo och vill bo där lära sig svenska? Varför skall någon som vill jobba med östhandel inte kunna välja ryska? Hur gynnar det en levande tvåspråkighet att barn som efter skolan aldrig kommer att använda svenska tvingas studera ett språk de aldrig lär sig, och växer upp att ogilla?
Människor skall kunna göra egna val när det gäller deras egen framtid. De som inte behöver svenska i sina liv skall inte tvingas läsa det, och ges rätt att välja ett annat språk om de vill.
– Det är dags att ta initiativ som gör det möjligt att trygga tvåspråkigheten där den är viktig, i stället för att hålla fast vid krav utan betydelse.
Kräv äkta och fullständig tvåspråkighet i yrken och regioner där det behövs, men tvinga det inte på människor och områden där svenska aldrig använts och aldrig kommer att användas.Svenska behövs och hör hemma i Nyland, i Åboland, i Österbotten, inte i Kuusamo eller Kontiomäki.
I stället för att hänvisa till språklagar skrivna för 100 år sedan, ta initiativ till konstruktiva lösningar som speglar dagens verklighet. En klar majoritet av den finskspråkiga befolkningen uppfattar tvåspråkigheten som positiv men tvånget som negativt. Ge den majoriteten något nytt och positivt att stöda. SFP borde överraska alla med att ge upp försvarsställningarna och i stället ta initiativ till att eleven i Kuusamo kan välja bort svenskan, och använda den uppsjö av positiv respons detta skulle ge till att säkra ett brett stöd för tvåspråkigheten för de nästa 100 åren där det är viktigt. 

Jag vill kunna tala svenska när och var jag vill, med dem som frivilligt valt att lära sig mitt språk. Vi lever bättre och lyckligare i ett land där 60 procent av befolkningen vill och kan tala svenska än i ett land där 100 procent tvingas läsa det men 40 procen aldrig kommer att behöva eller lära sig det.
Historien visar inga exempel på tvångspolitik som lyckats, allra minst när den drivs av en liten minoritet i en öppen demokrati. Smarta politiker offrar det som är oväsentligt men som för motparten har stor symbolisk betydelse för att vinna där det verkligen är viktigt. För SFP finns den möjligheten så länge partiet har en plats i regeringen och något att förhandla med. Tag initiativet innan det är försent, och finlandssvenskarna påtvingas lösningar vi inte vill ha.
Thomas Zilliacus är styrelseordförande och ägare till en företagsgrupp med huvudkontor i Singapore.