Sakta in för djur eller köra på?

Vid Hanaholmen stod tiotals vitkindade gäss och Kanadagäss med ungar mitt på körbanan. Passagerarna såg gässen på minst 300 meters avstånd, men föraren körde rakt in i flocken med oförminskad hastighet. Iltalehtis nätupplaga som intervjuat passagerare uppgav att vägbanan var kantad av döda och skadade fåglar.

Tilltaget kostade chauffören jobbet  bussbolaget ansåg också att den avsiktliga påkörningen äventyrade trafiksäkerheten (Hbl 7.8.2012).
Fel beslut, tyckte juristen vid AKT, bil- och transportbranschens arbetarförbund (Hbl 9.8.2012). När polisen kom till platsen fanns bara en död fågel kvar.  Inte kan någon bli uppsagd bara för att ha kört på en fågel. Om chauffören hade bromsat in för fåglarna kunde han ha gjort sig skyldig till brott mot trafiksäkerheten. Det finns otaliga exempel på förare som väjt för djur och åstadkommit dödskrockar, hävdade juristen.

Åsikt står mot åsikt. Vad anser då andra som yrkesmässigt sysslar med trafikfrågor?

– Förarnas ansvar är oerhört stort, säger bilskollärare Peter Wendell. Det gäller att ha sinnena på helspänn, att ständigt uppmärksamma det som finns framför på landsvägen och fatta beslut så tidigt som möjligt. Chauffören tycks ha missat någonting. Om gässen syntes på 300 meters håll har han haft tid att reagera och sakta farten. Jag lär mina elever att sakta ner för gässen på Merikantovägen där hastighetsbegränsningen är 30 km i timmen.

Det är inte bra att sanktionera en utveckling som går ut på att folk tycker att de måste köra hårt. Särskilt ovana förare kan missta sig. När man kör i hög hastighet kan den som inte hela tiden är skärpt få en felaktig föreställning om objekt som plötsligt dyker upp framför bilen. 80-lapparna som fanns i 30 år och visade vem som var ovan i trafiken gjorde en viss nytta.

Man ska undvika snabba och oförutsedda rörelser. Om ett mindre djur än en räv plötsligt hoppar ut från skogen framför bilen bromsar man inte. Ju större objekt man krockar med, desto större är risken att människor skadas, fastslår Wendell.

– En första regel är att man inte får försätta människor i fara, och en andra att man inte ska köra över levande djur, menar en tillfrågad trafikpsykolog. Det finns överraskande lite forskning om trafikolyckor med djur, säger han. Studierna har fokuserat på hur trafikanter samverkar med varandra och fordonet samt vägmiljön.

När en förare, cyklist eller fotgängare till exempel beräknar den tid det tar att passera en led mellan två fordon påverkas deras uppfattning både av kön och ålder. Unga män som kör fort är ofta medvetna om riskerna, men tänker sällan på följderna av en allvarlig olycka.

Det saknas en grundligare analys av vilka slags trafikolyckor som leder till psykiska traumor och hur dessa tar sig uttryck. Folk reagerar mycket olika. Somliga blir oerhört illa berörda om de kör över en ekorre. Men det finns också studier där ungdomar som varit med om att orsaka dödskrockar säger att "det känns ingenstans".

Gustaf Molander är docent i tanatologi och social gerontologi.