Mikael Sjövall: Det kollektiva minnet

I dag finns det starka finska krafter som vill utplåna de historiska banden mellan Finland och Sverige. Detta samtidigt som det svenska folket har drabbats av en epidemisk glömska som inte känner till historien i Sveriges forna östra rikshalva. Chrispinsson kallar denna glömska för en lobotomering av det svenska kollektiva minnet. Har vi någonsin vetat så lite om något som legat så nära, frågar han sig.

Mycket av dagens språktvister i Finland handlar om skilda historieuppfattningar. Bland många finskspråkiga lever den mytomspunna och felaktiga uppfattningen att Sverige var en kolonialmakt som utarmade Finland genom att suga ut det finska folket med oskäliga skattepålagor. Därtill verkar många tro att den ondskefulla svenska kronan rekryterade oproportionerligt mycket finsk kanonmat till allehanda slagfält under 1600-1700-talen. I själva verket tillämpades inte strängare skattepålagor i Finland än i andra delar av det svenska riket. Och grunderna för värvningen av soldater var de samma i alla delar av Sverige. Allmogen i Norrland kom inte lättare undan än allmogen i Finland.

Alla historiska orättvisor har inte språkliga förtecken. Det går inte att jämföra den förhärskande synen på språk och identitet på 1600-talet med dagens uppfattning. De viktigaste identifikationsfaktorerna på medeltiden var oftast religionstillhörighet och social eller ekonomisk status. Trots det föredrar många finska politiker att se på den finska historien med Johan Vilhelm Snellmans glasögon. Det leder till historieförfalskning.

I skolvärlden formas den språkliga identiteten, sägs det. Bland annat på historie- och modersmålslektionerna. I finskspråkiga skolor lär man sig allt om den finsk-ugriska språkfamiljens förgreningar. På det finska familjeträdets grenar står det Udmurtien, Nenets, Komi, Mari och Ingermanland. I svenskspråkiga skolor drillas vi i nordismens grunder. Familjeträdets grenar i de svenska skolorna är försedda med etiketterna Sverige, Norge, Danmark, Island, Färöarna. Inte att undra över att våra minneskartor och inre landskap inte överensstämmer. Det kollektiva minnet i Finland spretar åt olika håll.

Hur kan vi överbrygga dessa klyftor? Kanske vi behöver en ny läroplan för undervisning i historia och modersmålet. Och så borde vi utöka utbytet av lärare och elever mellan svenska och finska skolor. Varför kan vi inte låta fler finskspråkiga lärare ta över den modersmålsinriktade undervisningen i finska i svenska skolor? Och på motsvarande sätt borde allt fler finlandssvenska modersmålslärare sköta undervisningen av svenska i finska skolor. Vi måste uppgradera vårt kollektiva minne.

Mikael Sjövall är kommunikationschef i miljöbranschen och medlem i SFP:s fullmäktige.