Maria Wetterstrand: Ny teknik

Alltså, det här med fördomar om vad killar och tjejer ska vara intresserade av. Det har drabbat mig hela mitt liv. Eller åtminstone sen jag var 11–12 år och jag började gilla att spela dataspel.

Det var verkligen inte i enlighet med normen att tjejer skulle spela dataspel. Egentligen vet jag inte varför. Min farmor spelade massor av spel, allt från kinaschack till poker om tio-öringar. Hade hon ingen att spela med så lade hon patiens. Kanske lärde jag mig från henne att spel är ett kul och för hjärnan utmanande tidsfördriv. Så kortspel och brädspel är tydligen okej för kvinnor. Men när dataspelen kom – då var det visst mest för pojkar.

Jag fick ett Nintendo Game & Watch-spel när jag var runt tio år gammal. Sådana här små man kunde hålla i handen och spela, med en liten skärm och en bild som flyttade sig ryckigt. Jo, det var en del andra tjejer som hade sådana också och vi bytlånades. Så långt allt väl.

Sen fick vi dator. Eller rättare sagt, min ett år äldre bror fick dator och jag fick använda den när inte han gjorde det. Det var en Commodore 64, en genial speldator för sin tid. Vi köpte massor av begagnade spel och det var jag som spelade mest.

Min bror hade många killkompisar som hade dator och som spelade. Bara någon enstaka av mina tjejkompisar hade dator. Så redan där började fördomarna spela in. Tjejerna förväntades inte ens vara intresserade. Jag minns med viss stolthet hur jag imponerade på killar i bekantskapskretsen med att spöa dem i karatespel.

Okej, dataspel är inte världens bästa tidsfördriv. Men inte är det heller så farligt som en del påstod då i början. Jag tror att i måttlig mängd är det utvecklande och nyttigt för hjärnan. När man spelar tillsammans är det faktiskt också betydligt mer socialt än ryktet säger. För mig tror jag det varit positivt för mitt intresse för datateknik över huvud taget.

Fortfarande möter jag en del fördomar om att kvinnor skulle vara ointresserade av teknik. Om jag går med en manlig kompis i teknikaffär blir han nästan alltid tilltalad först. Nuförtiden känner jag mig dock något mindre ensam än med dataspelen. Nu vet jag att det finns många fler kvinnor än jag som gillar dataprylar och ny teknik.

Tyvärr tror jag att många små tjejer som växer upp i dag också förväntas vara mindre intresserade av datorer och teknik än killarna. Det är ju synd om barn ska stängas in i könsroller som gör att deras utvecklingsvägar begränsas. Det gäller för övrigt också killar som inte är intresserade av tekniska prylar. De ska förstås kunna slippa.

Jag tror att det blivit bättre än när jag var liten, men det är fortfarande inte jämställt. Det sägs behövas fler utbildade inom teknik framöver. Så om du tänker att tjejerna inte skulle vara intresserade, testa att uppmuntra lite extra. Det kan de behöva eftersom det fortfarande bryter mot normen. Och dataspel kan vara en bra början.

Maria Wetterstrand är fristående grön samhällsdebattör och skribent i Sverige.