Skrota språkpartiet

Rubriken är medvetet provokativ och ägnad att skapa debatt. Vår omgivning förändras i snabb takt. Det kräver radikalt nytänkande och en förmåga att ifrågasätta också det vi tagit för givet.

På flyget till Finland läste jag en kolumn i Ilta-Sanomat om SFP. Kolumnisten sade att SFP fattar alla sina beslut baserat enbart på hur frågan påverkar svenska intressen. Om frågan har en negativ inverkan motsätter sig SFP frågan. Om den har ens en lindrigt positiv inverkan är SFP för den. Om den inte har någon inverkan alls bryr sig SFP inte ens om att ta ställning. Kolumnisten skrev att detta är naturligt, SFP finns till bara för att trygga det svenska språket i Finland.

Vi lever i ett allt mer populistiskt medialt och politiskt klimat. SFP må göra aldrig så många förändringar i sitt partiprogram, och ta ställning i aldrig så många allmäna politiska frågor. Det förändrar inte den bild av SFP som skapas. Det är en bild av SFP som ett renodlat språkparti som har bara ett mål, att med alla medel förbättra läget för en liten språklig minoritet, på bekostnad av det stora flertalet.

Väljare har allt mindre aptit på att djupt analysera frågor. En ytlig analys, baserat på hur saker ser ut och hur de ”känns” har allt större betydelse när det gäller beteendet i valbåset. 
Inte heller en kort Hbl-kolumn ger möjlighet till en ordentlig analys. Jag kan därför bara summera det som kräver en mycket mer omfattande diskussion.

Mot bakgrunden av den bild som medierna skapar är den bistra verkligheten att SFP:s saga börjar vara all. Det är inte så mycket de svenska frågorna som irriterar de finskspråkiga väljarna som SFP:s agerande som ett ensaksparti. Det kommer att finnas allt färre finskspråkiga politiker som vill jobba för svenska frågor när ett ställningstagande för dem ses som ett stöd till SFP och ger en finskspråkig politiker allt färre politiska poäng.

SFP bör ta ett radikalt steg och börja jobba för en ny modell som gör det svenska språkets ställning till en fråga alla partier är villiga att stöda. Meddela att SFP upphör att verka som språkparti om man kommer överens om en fast svenskspråkig kvot i riksdagen som fylls av representanter för alla partier. Kräv att den kvoten är större än det antal riksdagsledamöter SFP nu har. När alla kan öka sin representation kan det kravet gå igenom.

De politiska beslut som krävs för att trygga det svenska språkets ställning skulle ligga brett förankrade över hela det politiska fältet, i stället för att vila på SFP:s allt smalare axlar. De svenska frågorna skulle inte längre drivas av bara ett parti, och motsatsförhållandet skulle upphöra.

SFP har i många decennier förtjänstfullt jobbat för svenska frågor. Det skulle vara enkelt och tryggt om allt kunde vara som förr. En ny verklighet kräver dock nytänkande, där tryggandet av de svenska frågorna måste vara viktigare än det parti som länge ensamt jobbat för dem.

Thomas Zilliacus är styrelseordförande och ägare till en företagsgrupp med huvudkontor i Singapore.