Lyxlir i skärgården

Lyxlirandet har landstigit på kobbar och skär. Maka på dig, lille plutt, uppmanade den solbrände skepparens blick, då vi nyligen tuffade in med vår lilla tvålkoppsbåt till bensinmacken i Nagu gästhamn.

Till 1,57 euros literpris fylldes den förmögne skepparens flytande villa med fossil soppa medan vi vanliga dödliga väntade tålmodigt på vår tur. Efter 650 liters tankning slutade jag följa med dieselpumpens surrande och mätarens roterande siffror. En cruiser, modell större med Miami Beach som förebild, lär konsumera upp till 300 liter bränsle på en timmes båtfärd mellan Nagu och Åbo. Men det drabbar ju ingen fattig. Fyrk finns. För somliga. Det verkar som att Jantelagen har fått vika och det blivit legitimt att vulgärkonsumera igen. Det glada 1980-talet har återvänt.

Mitt i gästhamnens hjärta erbjuds japansk sushi med oekologiska råvaror från andra sidan jordklotet, och i hamnbodarna kan man fynda en t-tröja för det facila priset 45 spänn. Som hittat. Och för den som vill smörja kråset går det att välja och vraka mellan huvudrätter för endast 25–30 euro per lurk. Man undrar var vanligt folk ska hålla till i Nagu numera då utsocknes lyxlirare dikterar prisnivån och utbudet.

Många skärgårdsbor väljer alltså att tacka och ta emot, och vissa entreprenörer har blivit duktiga på att mjölka sommargästerna på pengar. Eller vad sägs om knappt 200 euro i en natts hyra för en 20 kvadratmeters stuga med trasig tv och utedass mitt i bushen cirka 500 meter från stranden?

En snabb titt på nätet visar att Helsingfors dyraste hotell har ungefär samma prisnivå. På Hotel Kämp i Helsingfors finns dock fler bekvämligheter till samma pris. Typ rinnande vatten.

En del företagare anser att de kan pressa upp priserna oskäligt högt så länge som det finns kunder som är beredda att betala nästan vad som helst under högsäsongen, svarar man ursäktande på Finlands skärgårdsbokning då jag hör mig för om prissättningen.

Girigheten kan ibland ta sig kreativa uttryck. I stället för att erbjuda sommargästerna en hederlig lunch i prisklassen 8–12 euro, trollar man fram ett skärgårdsbord till enhetspriset 25 euro per person. Med Harry Potters trollstav i högsta hugg förvandlas Abbas sillburkar från snabbköpet till en frestande, dyr förrätt och den rökta regnbågslaxen till lyxmat av högsta klass. Till efterrätt erbjuds Juhla Mokkas beska kaffe och upptinade bullar. Så dukas ett skärgårdsbord.

Nöden har kanske ingen lag i ett läge då lantbruket har blivit olönsamt, staten avvecklar arbetsplatser, Itella väljer att strunta i sina kunder i yttre skärgården och regionalpolitiken sviker. Men visst suktar jag efter den tid då seriefiguren Gnidén höll låg profil i skärgården och då ett så gammalmodigt ord som heder betydde något. Det är dags att kräva valuta för pengarna. Också i skärgården.

Mikael Sjövall arbetar som kommunikationschef i miljöbranschen, och har rötter i Åbolands skärgård.