Ett val utan val

En kinesisk kamrat sade en gång att hon upplever att Europa har ett problem med demokratin eftersom de politiska partierna här tvingas kämpa med att locka medlemmar. Detta skulle förstås jämföras med de dryga 70 miljoner medlemmar som det kommunistiska partiet i Kina stoltserar med. Jag tyckte att partiernas medlemstal var irrelevanta och försvarade i stället ett system där man väljer mellan flera olika partier och ideologier.

Men nu befinner vi oss i en besynnerlig situation. I söndagens portugisiska parlamentsval valde folket vem som skulle leda landet under de kommande fyra åren. Officiellt stod valet mellan två partier men eftersom båda dessa redan före valet hade godkänt det paket av krisåtgärder som Europeiska unionen, Internationella valutafonden och Europeiska centralbanken krävde i utbyte mot ett större lån stod det klart att Portugals politik skulle förändras i grunden – och detta helt oberoende av valresultatet!

De åtgärder som vidtas i kampen mot krisen kunde diskuteras i all oändlighet, men det som för tillfället provocerar mig mest är den uteblivna debatten. Medborgarna i de länder som hittills påtvingats nödlösningar av olika slag har inte haft någon som helst möjlighet att påverka dessa nödlösningar.
Vi befinner oss i en situation där högst ideologiska lösningar framställs som den enda möjliga (och rationella) vägen framåt. Men de åtgärder som nu vidtas är inte opolitiska. Det är de facto högst politiska åtgärder som kommer att forma dessa samhällen i årtionden.

Europa stoltserar med sin långa demokratitradition och för oss medborgare utgör röstsedeln fortfarande vårt mäktigaste vapen, men vad är poängen med att rösta om de stora frågorna redan har avgjorts före valet? Också om man försöker bortse från de ekonomiska och socialpolitiska konsekvenserna av dessa åtgärder bidrar det sätt på vilket de genomförs till att demokratiunderskottet ytterligare växer. Medborgarna fjärmas och passiveras då omfattande och kontroversiella förslag tvingas igenom utan någon större debatt – något som man kunde säga att det låga valdeltagandet i Portugal understryker.

Det är självklart att den ekonomiska situationen kräver åtgärder, men det är oroväckande att det politiska etablissemanget verkar långt mer bekymrat över marknadernas förtroende än över väljarnas. Den inneboende motsättningen mellan den så kallade fria marknaden och det så kallade demokratiska samhället är inte något nytt, inte heller att demokratiunderskottet växer sig allt större i detta demokrati-predikande Europa.

Men mot bakgrund av det låga valdeltagandet i Portugal – och i det senaste europavalet – och de protester som har präglat både Spanien och Grekland, är det dags att ifrågasätta det sätt på vilket politik görs på denna kontinent. Åtgärder som inte har förankrats demokratiskt är också tacksamt villebråd för populister av olika slag.