Beter kvinnliga chefer sig annorlunda?

Tack vare en ackumulation av ekonometriska studier kan man hyggligt beskriva dagens jämställdhetsläge i länder som Sverige och Finland. Vi vet att det finns ett ihärdigt gap mellan kvinnors och mäns genomsnittslöner. Gapet är något större för tjänstemän än för arbetare (cirka 20 procent respektive cirka 15 procent i Sverige) och är störst inom tjänstemannayrken som förutsätter en längre utbildning. I många låglönejobb finns det knappast något könslönegap alls vilket också kan bero på kollektivavtalens minimilönebestämmelser.

Om man statistiskt försöker förklara lönegapet med kvinnors och mäns observerbara egenskaper visar det sig att en viktig del av gapet kan ”förklaras bort” med att kvinnor och män typiskt jobbar inom olika yrken och olika näringsgrenar. Med andra ord, den kanske viktigaste observerbara bidragande orsaken till lönegapet är att kvinnor och män jobbar i olika yrkeskategorier och olika näringsgrenar.  Yrkesstrukturen är i Sverige ganska könssegregerad och kvinnodominerade yrken präglas av lägre löner.

Även män inom kvinnodominerade låglöneyrken erhåller låga löner och även kvinnor i mansdominerade yrken får höga löner. Detta antyder att lönegapet inte handlar så mycket om någon direkt diskriminering av kvinnor utan om kvinnors och mäns olika yrkesval samt hur arbetet inom kvinnliga och manliga yrkeskategorier värderas.

I Konjunkturinstitutets senaste Lönebildningsrapport (2011) har vi belyst en ytterligare aspekt av jämställdhet, nämligen kvinnor och män i chefsbefattningar. Det visar sig att kvinnor generellt är underrepresenterade som chefer i nästan alla näringsgrenar såtillvida att andelen kvinnliga chefer understiger andelen kvinnor i motsvarande näringsgren. Andelen kvinnliga chefer ökar dock sakta men säkert i alla delar av den svenska ekonomin. I den svenska privata sektorn verkar andelen kvinnliga chefer under de närmaste åren uppgå till 30 procent.

Den kanske intressantaste observationen är att denna ökning av kvinnlig representation bland chefer är statistiskt förknippad med en minskning av det oförklarade lönegapet mellan kvinnor och män. Detta verkar plausibelt eftersom cheferna kan påverka även löner hos icke-chefer. Vår ekonometriska analys antyder att en ökad andel kvinnliga chefer inom en näringsgren tenderar att minska lönegapet mellan kvinnor och män inom samma näringsgren, främst eftersom kvinnliga chefer tenderar att ha en uppbromsande effekt på mäns löner.

Denna effekt är dock tydligast inom mansdominerade näringsgrenar. Möjligen kan kvinnliga chefer inom mansdominerade näringsgrenar utvärdera mäns och kvinnors arbetsprestationer på ett annorlunda sätt än vad manliga chefer hittills gjort?