Tid är inte pengar

Ju färre journalister som är anställda, desto högre andel av mediebolagens fasta personal gör något annat. Hur ska personalpolitiken se ut i branscher där pengar är tid?

Förra veckan rådde igen dystra dagar på Sanoma där över 200 blev av med sina jobb, en dryg tredjedel av dem från redaktionerna.

Att krisen i massmedias intjäning leder till uppsägningsnyheter vet vi redan, och jag går därför vidare till detta: Vad kommer att finnas kvar i mediebolagen? Vem jobbar vidare? Vilka funktioner har inte gallrats bort?

När organisationer sparar går det första skedet ut på att ta bort överlappande funktioner. Tidningskonglomerat delar funktioner, och kort därefter också innehåll.

Det här skedet var den första vågen som förändrade särskilt dagspressen.

Men uppsägningarna har inte tagit slut. När krisen fortsätter går problematiken in på hela arbetslivets form. Ska journalister över huvud taget vara anställda?

Ju färre journalister som är det, desto högre andel av mediebolagens fasta personal gör något annat. Detta "andra" kan vara utveckling och försäljning, och i redaktionella sammanhang producentarbete, där de anställda är inköpare, och de som gör själva journalistiken arbetar på egen risk eller har ett annat dagsjobb vid sidan om.

Goda frilansjournalister har alltid varit en del av kollegiet, och också en förutsättning för att få ihop allt arbete smidigt. Men det har varit ett komplement, inte normen.

I Svenskfinland, där tidningshusen genomlever särskilt kärv ekonomi, är de arvoden som betalas ut till frilansar dåliga.

De som lyckas fakturera en timlön man kan leva på kallas av inköpare för "dyra frilansar".

Arvodena baserar sig på det som produceras, inte på hur mycket och hur länge journalisten tagit reda på saker. Ändå är huvuddelen av journalistens jobb att ta reda på saker – att knacka ur sig text är slutskedet. Research som tar extra lång tid sänker i värsta fall timlönen radikalt. Att undersöka grejer som inte säkert resulterar i en artikel ger inga inkomster alls. Inte heller att läsa in sig på något, att tänka, eller fortbilda sig. De frilansjournalister jag känner är ändå så yrkesstolta att de gör allt så bra de kan, också då ersättningen förblir oskälig.

Är mediehusen på väg att gå hundra år tillbaka? Till en tid då spalterna kunde fyllas av publicister som hade ett annat dagsjobb och kände för att skriva pamfletter mot den trevliga belöningen att få se dem publicerade, och de anställda närmast var redaktörer som klippte och klistrade in alstren.

Man brukar säga att tid är pengar - men hur ska personalpolitiken se ut i branscher där pengar är tid? Eftersom nuvarande personalutveckling inte rönt någon framgång är jag nyfiken på vem som först vågar göra tvärtom – att behålla just verkstaden på lönelistorna.

KommentarerLäs regler för kommentarer >>

Regler för kommentarer

Välkommen till debatten på Hbl.fi. För att vi ska ha ett bra och seriöst diskussionsklimat måste du följa reglerna. Endast inloggade personer kan kommentera artiklar, antingen under eget namn eller signatur. Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Hbl:s redaktion förbehåller sig rätten att ta bort kommentarer som bryter mot reglerna.

Här är våra spelregler:

  • Var hövlig och korrekt i dina kommentarer.
  • Respektera andra personers privatliv oavsett om det gäller andra debattörer, personer i artiklarna eller journalister. Inga personangrepp tillåts.
  • Håll dig till artikelns ämne och motivera din åsikt.
  • Eftersom Hbl är ett svenskspråkigt medium är kommentarsspråket svenska.
  • Dina kommentarer kan användas i andra sammanhang på Hbl.fi, i Hufvudstadsbladet eller i andra KSF Media publikationer.



Det är inte tillåtet att:

  • hota, trakassera, sprida lögner eller skvaller.
  • uppmana till brott eller på annat sätt bryta mot Finlands lag.
  • använda svordomar och obscena ord.
  • kommentera etnicitet, kön, sexuell läggning, religion eller hälsotillstånd om det saknar betydelse i sammanhanget.
  • skriva rasistiska och sexistiska inlägg.
  • göra reklam.
  • länka till sidor med sexistiskt, pornografiskt eller rasistiskt innehåll. Detsamma gäller länkar till diskussionsforum.
  • skriva långa citat, huvuddelen av kommentaren ska vara din egen.
  • använda osakliga användarnamn (signaturer).



Alla inlägg efterhandsgranskas av moderatorn. Vem som helst kan anmäla en kommentar genom att klicka på flaggsymbolen invid kommentaren. Den kommer då att granskas av moderatorn som fattar beslut om kommentaren får finnas kvar eller avlägsnas. Frågor om Hbl.fi kan sändas till webb@hbl.fi. Modereringen på Hbl.fi utgår från redaktionens regler men i själva jobbet får vi hjälp av ett utomstående företag, Interaktiv Säkerhet. Företaget är specialiserat på övervakning av artikelkommentarer och anlitas av flera svenskspråkiga nyhetssajter. Har du klagomål som gäller modereringen? Ta kontakt med webb@hbl.fi. Klistra in en länk till artikeln i fråga och uppge tidpunkt och under vilket namn kommentaren lagts ut.



Hur syns mitt namn eller signatur: Det är endast möjligt att kommentera artiklar om du skapat ett digitalt konto och loggat in. Utgångsläget är att ditt förnamn och efternamn syns när du kommenterar, men du kan också välja att använda en signatur om du inte vill uppge ditt riktiga namn.



Hur ändrar jag min signatur: På hbl.fi, klicka till Mitt konto-knappen uppe till höger och välj Regigera kontouppgifter. Välj Personlig information. Längst ner på sidan kan du ange Signatur för kommentarer. Klicka på Spara. Notera att du vid varje kommentering fritt kan välja signatur.



Så behandlar vi din signatur Du har rätt att förbli anonym i våra medier då du uttrycker dig bakom en signatur. Vi förbehåller oss rätten att kontakta dig.