Våldsretoriken kan inte accepteras

Partiordförande Timo Soini (Sannf) och regeringspartierna måste ta avstånd från riksdagsledamot Immonens skriverier.

Det finns många olika dimensioner av Olli Immonens (Sannf) avsky mot ett multikulturellt samhälle och hur hans åsikter och retorik har bemötts.

För det första måste man skilja mellan motståndet mot ett mångkulturellt samhälle och den retorik och stil åsikten uttrycks på. Immonen och hans meningsfränder har givetvis rätt att inte gilla ett sådant samhälle, även om det klart brister i insikterna om såväl olika kulturer och relationerna mellan dem som i kunskaperna i historia. Olika nationaliteter, kulturer och språk har alltid samverkat. I själva verket är denna samverkan en förutsättning för utveckling och framsteg. Det vittnar inte minst Finlands egen historia och utveckling väldigt tydligt om. De främlings- och invandrarfientliga krafterna som ser fiender i människor med annan nationalitet, hudfärg, religion, språk och seder och bruk är på villovägar och har helt enkelt fel.

För det andra kan den retorik riksdagsledamot Immonen har valt under inga omständigheter försvaras, allra minst med yttrandefrihetsargument. Retoriken och stilen är våldsam och krigisk och många, bland dem Olli Immonens egen parti- och gruppkamrat Tom Packalén, har påpekat att Immonen uttrycker sig på ett liknande sätt som norrmannen Anders Behring Breivik i sitt manifest. Det ökar ytterligare graden av våldsamhet, liksom också att Immonen uttalade sig tidsmässigt så nära fyraårsdagen av Breiviks fruktansvärda terrordåd.

Vi har alla ansvar för vilka ord vi använder och hur vi uttrycker oss. En riksdagsledamot har ett särskilt stort ansvar. En politiker kan aldrig skilja på sin politikerroll och sitt privata jag. En politiker, särskilt en som agerar på ett nationellt plan, ska göra det med tanke på att hen är ett föredöme. En våldsam och hatisk retorik kan få allvarliga konsekvenser. Det måste man inse på förhand.

Sannfinländarnas sätt att reagera på Immonens utspel är direkt uselt. Partiordföranden och utrikesministern Timo Soini har tills vidare inte kommenterat saken. Förra gången Olli Immonen utmärkte sig genom att posera tillsammans med medlemmar av öppet nazistiska Finlands motståndsrörelse gömde sig Soini bakom ryggen på riksdagsgruppens ordförande Sampo Terho.

Terho har uttalat sig, men på ett motstridigt och svagt sätt. Först hette det att Immonen hade skrivit som privatperson. Sedan sa Terho att Immonen skadar partiet och att riksdagsgruppen ska behandla fallet efter sommarpausen. Som gruppordförande har Sampo Terho en position som ger honom makt och han kan påverka påföljderna. Av en gruppordförande har man rätt att vänta sig en åsikt, bland annat om huruvida Immonen kan fortsätta som medlem av den sannfinländska riksdagsgruppen.

Timo Soini är tvungen att ta itu med den främlingsfientliga gruppen inom sitt parti och reagera på Olli Immonens hatretorik. Inom Sannfinländarna har många tagit avstånd från Immonens uttalande så redan med tanke på partiet krävs en reaktion av Soini.

Betydligt allvarligare är ändå det faktum att Sannfinländarna är ett regeringsparti och att Timo Soini är utrikesminister. Det innebär att det som försiggår i Soini parti har vidare följder än någonsin tidigare.

Det innebär också att de två övriga regeringspartierna måste reagera tydligare än hittills. Det räcker inte med uppdateringar på Facebook och Twitter. Nu måste Centerns Juha Sipilä och Samlingspartiets Alexander Stubb bära ansvar för regeringssamarbetet med Sannfinländarna. Det gör man inte genom att släta över och tona ned. Det gäller att sätta ned foten nu.

De hatiska och våldsinspirerade tankar Olli Immonen uttrycker är farliga. Själva substansen är förkastlig och utgör en motsats till principen om alla människors lika och odelade värde. Men också orden, retoriken och stilen är farliga. Ju mera sådan sårande och splittrande retorik som förekommer desto vanare blir vi tyvärr vid den. Då riskerar vi att bli avtrubbade inför ord som uppmanar till våld och hat. Ord kan leda till handling och då står vi inför en utveckling som inte går att behärska. Det har hänt förr. Det får inte hända igen.