Peppe Öhman: När distansen försvinner

Kommer ni ihåg filmen Disclosure från 1994 med Demi Moore och Michael Douglas? Den som handlade om sexuella trakasserier i en form av virtuell verklighet.

Inte en tiopoängare till filmrulle precis, men en kittlande försmak om framtiden. Fem år senare visades virtuell verklighet på filmduken i form av The Matrix. Då var vi rörande ense om att vi, liksom Neo, skulle välja det röda pillret och därmed verkligheten.

Virtuell verklighet är ändå så mycket mer än bara historier på film och spel som Grand Theft Auto och Call of Duty.

Internets teknologimotor, porrindustrin, såg för länge sedan möjligheterna med virtuell verklighet och psykologer har börjat använda sig av virtuell verklighet för att bota fobier som till exempel flygrädsla, scen- och höjdskräck.

Som journalist gläder jag mig över två saker i det här sammanhanget.

Först, att tekniken finns och att alla verkar sukta efter historier. Om det är någonting vi journalister kan så är det att förklara och berätta.

Den andra saken är den enorma potentialen som finns för just berättandet. Kanske virtuell verklighet är journalistikens räddning? Tänk er reportage från krigszoner, jordbävningsområden eller varför inte från en båt full av flyktingar, på väg över Medelhavet. Jämför skillnaden mellan att läsa, höra eller se flyktingberättelser med att vara med i båten.

Föreställ dig att du sitter med flyktingarna nere i ett mörkt lastrum medan vågorna slår mot skrovet. Plötsligt försvinner den behagliga distansen och du är en av de desperata människorna som söker ett bättre liv. Detta skulle antagligen påverka EU:s hela flyktingpolitik.

Då infinner sig så klart frågan om vad vi kan visa. I dag fattar fotoredaktörer dagligen beslut om vad som är lämpligt material att visa. Hur går det om mediekonsumenten plötsligt befinner sig mitt inne i en skottlossning eller i en naturkatastrof? Ett problem är att den virtuella verkligheten är så verklig att den kan skapa posttraumatisk stress. Precis på samma sätt som krigsspel som Call of Duty kan orsaka lika mycket ångest som verkliga krigsupplevelser.

Med ny teknik kommer nya utmaningar och etiska beslut att fatta. Det är alldeles naturligt att vara kritisk och lite rädd. Kom ihåg att man också var skeptisk till tv, rockmusik och videospel när det begav sig.