Solidaritet efter massakern

Jag kände ingen av de sju dödsoffren. Inte den pensionerade domaren, inte den lilla flickan, inte kongressledamoten som blev skjuten i huvudet med bestående hjärnskada som följd. Jag kände ingen i hela staden. Men ändå, som tillrest journalist, var människorna på gräsplanen utanför sjukhuset i Tucson min familj som jag ville omfamna och gråta tillsammans med.

Samma känsla hemsökte mig förra veckan efter det rasistiska massmordet i en kyrka i Charleston, South Carolina. Den infann sig när jag på tv såg en ung vit kvinna gråta hejdlöst utanför kyrkan dagen efter massakern. Hon hade inga band till offren eller församlingen, men genom sina tårar förklarade hon hur smärtsamt det var att inse att det fortfarande finns en rasism i landet som kan ta sig uttryck i någonting så förfärligt som ett blodbad i en kyrka.

Hennes smärta var hudlös och svår att se på, men ändå upplevde jag i henne samma starka känsla av medmänsklighet jag kände igen från Tucson. Det råder ingen tvekan om att det i kölvattnet av obeskrivlig ondska kan följa en tsunami av kärlek och solidaritet.

Frågan är vad samhället kan göra med den starka kraften. Inga vapenlagar ändrades efter Tucson, inte ens efter skolmassakern i Sandy Hook. Inga vapenreformer kommer att se dagens ljus nu heller, trots att President Obama igen en gång efterlyst dem. Men Charlestonmassakern verkar föra med sig någonting annat.

För några dagar sedan, som en reaktion på skjutningen i kyrkan, meddelade guvernören i South Carolina, Nikki Haley, att det är dags att för gott hala den kontroversiella sydstatsflaggan som vajar i en flaggstång vid kapitoliebyggnaden i delstatshuvudstaden Columbia. För en del amerikaner är flaggan en historisk symbol från en era då landet var delat. För andra, icke minst den svarta befolkningen, representerar den en förtryckarideologi som ansåg att svarta endast duger till slavar.

Redan länge har medborgarrättsrörelser försökt få ner flaggan, men inte förrän nu, när en man som öppet hyllat fanan mejade ner nio svarta människor i en kyrka, växte sig solidaritetskänslan i nationen tillräckligt stark. De stora varuhusen Walmart, Sears, Amazon och eBay reagerade snabbt och lovade stoppa försäljningen av flaggan.

Bannlysningen av en fana utrotar emellertid inte rasismen i USA. Den sociala ojämlikheten och strukturella rasismen minskar inte med symboliska gärningar. Men flaggbeslutet är ändå ett tecken på att allt fler nu betraktat flaggan med "svarta" ögon och insett hur stötande den är. Dylann Roof ville starta ett raskrig när han öppnade eld i kyrkan, men försöket misslyckades. Våldsdådet skapade i stället en våg av empati och en gnutta mer förståelse och solidaritet mellan raserna. Mitt i all sorg sprider den insikten en liten strimma ljus.

Våra krönikörer utomlands: Anna Svartström i Stockholm, Anna-Lena Laurén i Moskava, Juri von Bonsdorff i Washington DC, Peter Loewe i Rom och Anna-Karin Friis i Bryssel.