"George Orwells skräckvision var en idyll"

Winston Smith arbetar på Sanningsministeriet i Oceanien. Hans uppgift är att förvanska historien så att Partiet, som styr Oceanien, alltid har rätt. Men en dag tröttnar Winston Smith på sitt uppdrag som kuvad tjänsteman. Han gör uppror mot Storebror och begår misstaget att tänka själv. För detta straffas han med tortyr.

George Orwells roman 1984 beskriver en ultimat diktatur där individens vilja alltid är underordnad maktens. Översättaren och dramaturgen Marianne Möller har inga svårigheter med att hitta paralleller i vår egen värld.

– George Orwell beskrev avancerade teknologiska landvinningar där myndigheterna kunde övervaka medborgarna i deras egna rum. Det kändes otroligt då men i dag är vi hela tiden spårbara och sårbara.

– Vi kan hittas via mobilen eller via diverse kreditkort. Månne de unga förstår hur övervakade de är?

George Orwells roman slutar med ett tillägg kallat Nyspråkets principer. Det nyspråk makthavarna i 1984 vill introducera är ett utarmat språk. Adjektiv och substantiv rensas ut – som ordet dålig som förvandlas till obra.

I en kolumn i det senaste numret av Språkbruk beskriver professor Ebba Witt-Brattström 1984:s "gamla" språk, det som i romanen är förbjudet, som en verktygslåda för att uttrycka mänskliga erfarenheter.

Målet med ett fattigt språk är att det ska vara omöjligt att tänka fel, vilket kallas för krimtänk. Ett annat centralt begrepp är dubbeltänk vilket innebär att man hyser två sinsemellan motsatta åsikter och omfattar dem båda.

Nu har Nyspråkets principer förvandlats till teater, i en ny dramatisering gjord av britterna Robert Icke och Duncan Macmillan. Pjäsen har spelats i London och Köpenhamn och har Helsingforspremiär om några dagar. Marianne Möller har gjort översättningen till svenska.

Som språkvetare och översättare grubblar Möller ofta på följderna av ett utarmat språk.

– Historien bor i språket och om språket och dess nyanser försvinner så försvinner också vår historia. Och den som inte känner till historien kan inte heller bedöma läget.

– Språket är arkeologiskt. Språkets utveckling visar hur livet var förr. I Nyspråkets principer beskrivs metoderna för att utarma språket nästan som recepten i en kokbok.

Marianne Möller läste 1984 när hon studerade litteratur på 1960-talet och minns läsupplevelsen som svindlande. En insikt var vikten av att tänka själv, vilket Winston Smith också gör trots att det går så illa.

– Men Winston har åtminstone tänkt tanken. Jag tycker att det är bra med kritiskt tänkande, i synnerhet nu när vi går mot ett val. Vad är viktigast? Är det tillväxtmantrat, som jag själv är ganska irriterad på, eller är det något annat?

Marianne Möller var på 1970-talet rektor för Svenska Teaterskolan och tf. rektor för Teaterhögskolan och blev sedermera chef för Finlandsinstitutet i Stockholm och sakkunnig på Nordiska ministerrådet i Köpenhamn. I dag är hon tillbaka i Finland, fullt upptagen med diverse extraknäck och dessutom styrelseordförande för Viirus.

Också inom teatern förändras språket hela tiden. Hur ska man till exempel översätta det nya finska ordet esitystaide till svenska?

– Nya produktioner beskrivs ofta som esitystaide. Ordet är brett och omfattar flera genrer men jag har inte kommit på någon bra svenskspråkig motsvarighet än.

1984 har premiär på Svenska teaterns Amos-scen den 14 januari. Regissör är Jarno Kuosa.