FN har slutat räkna de döda

Ibland bara hajar man till.

Syrien är på tapeten konstant: det är en strid ström av nyheter om miljoner flyktingar innanför och utanför landets gränser. Det är rapporter om hur de mottagande länderna har svårt att handskas med de enorma mängderna människor (nu tänker jag främst på Libanon med nästan 900 000 flyktingar och Turkiet och Jordanien med över en halv miljon var – inte på Europa). Det är internationella förhandlingar och biståndskonferenser och det är komplikationer med förstörandet av de kemiska vapnen.

Materialet om Syrien på nyhetsbyråerna är enormt – men det är som om själva grunden till varför det skrivs om landet ibland glöms bort. Och så hajar jag till när jag inser att jag nästan förträngt att det hela tiden pågår ett brutalt inbördeskrig i Syrien. Ett krig där människor dagligen dödar varandra med raketer och skjutvapen, men också med de bisarra bombtunnorna som under den senaste tiden spelat en stor roll i att döda och lemlästa människor.

Hur många som dödats under den syriska konflikten vet ingen. Uppskattningen ligger på 130 000 – men FN har slutat räkna. FN:s människorättsbyrå säger att dess närvaro inne i Syrien inte är tillräcklig och att den inte kan vara säker på att andra organisationers siffror stämmer.

Att få koll på krigsläget är inte heller det lättaste. Några klara kartor över vem som kontrollerar vilka områden finns inte. Läget förändras från dag till dag, och även om de här kartorna fanns så skulle det inte vara så lätt att veta vem som egentligen gömmer sig bakom de olika fraktionerna.

Det är mycket långt tillbaka i det nästan treåriga inbördeskriget som det handlade om regeringstrupper och opposition/rebeller. Under den senaste tiden är det striderna mellan olika rebellfraktioner som har krävt fler liv än striderna mellan regeringstrupper och rebeller. I början av januari har över 500 rebeller dödats i strider med andra rebeller – siffran i själva inbördeskriget är under 400.

Två citat från nyhetsflödet är ganska talande: "Revolutionen har spårat ur", sade den sekulära aktivisten Abdullah Hasan från staden Maskareh i norr till AP på tal om de hårdföra islamisternas allt större dominans bland rebellerna. Nya rapporter talar om 11 000 utländska jihadister.

"De ser ut som två trötta boxare som pucklar på varandra till slutet", som en icke-namngiven analytiker säger på BBC angående striderna som böljar fram och tillbaka kring motorvägen som förbinder Damaskus och Homs. Rebellernas interna strider hjälper al-Assads sida, men ingendera parten får övertag. al-Assads trupper är mer disciplinerade och bättre utrustade men har inte tillräckligt med soldater för att kunna göra det avgörande genombrottet – den andra sidan har soldaterna men inte disciplinen och utrustningen.

I gårdagens Hbl konstaterade Yves Daccord, Internationella rödakorskommitténs generaldirektör, i en intervju för den svenska nyhetsbyrån TT att parterna totalt ignorerar krigets lagar. Och så har ju också rapporter förekommit om massmord, om flyktingar som svälter ihjäl i lägret Yarmouk för att rebeller inte tillåter FN att leverera mat till dem, om avrättningar, om omänsklig behandling från båda sidor.

Ibland bara hajar man till över hur grym verkligheten är.

Skribenten är avdelningsredaktör för utrikesredaktionen.