Ett ode till kritisk kritik i Svenskfinland
Får teaterkritikern bära genusglasögon? Svar ja, skriver Eva-Maria Koskinen, Joanna Wingren, Helen Korpak och Anna-Sofia Nylund-Allén.
Svenskfinlands mäktigaste teaterrecensent är en ung, ovanligt krävande teaterredaktör med genusglasögon på näsan. Det är bra.
HBL-redaktören Isabella Rothbergs recensioner är ofta obarmhärtigt ärliga. Hon ställer samma krav på den finlandssvenska teatern som på den finska.
Nitiskt lyfter hon fram ytlighet, teaterdamm och stereotypa genusskildringar. Kritiken är underbyggd, linjen konsekvent och språket raffinerat.
Rothberg är skarp och ja, visst känns tanken på att bli recenserad av henne lite svettig. Men just det är väl något värdefullt?
Svenskfinland är bra på mys, sämre på konstruktiv, kritisk diskussion. Ankdammen är homogen och liten, men teaterpölen är ännu mindre. Och åsiktsklimatet ängsligt.
Som journalist har Eva-Maria Koskinen aldrig stött på så nervösa intervjupersoner, som då hon skrev en artikel om unga konstnärer som ville utmana äldre kollegers teatersyn och damma av den finlandssvenska teatern.
Rothberg är en fräsch röst. Hon har också fått ovanligt hård kritik. Kommentarer i sociala medier har stundvis påmint om hatskriverier.
De offentliga kritikerna har både formulerat och underbyggt sig bättre. Ändå är en del av argumenten absurda. Rothberg drivs knappast av ett maktbegär och inte heller är hon förblindad av en feministisk ideologi.
Däremot är Rothberg antagligen den första recensenten i Svenskfinland som konsekvent tar upp genus i sin kritik. Snarare än att vara fel, är det bra omväxling efter en evighet av tysta år.
Det ser ut som om HBL i valet av sin teaterredaktör har varit djärvare än många teaterinstitutioner i valet av sina chefer. Kanske teaterfältets kritikstorm egentligen handlar om vem som tillåts sitta på (den finlandssvenska) makten som HBL:s teaterkritiker.
Får personen bära genusglasögon? Får hen ställa samma krav på finlandssvensk teater som på finsk? Får hen säga att finlandssvensk teater ibland är dålig och dammig?
Svar ja. Det är hens jobb. En kritiker måste förstås se kontexten, men börjar hen sänka ribban för finlandssvenska föreställningar slutar hen också behandla dem som professionell scenkonst.
Eva-Maria Koskinen
Journalist och filmmanusstuderande
Joanna Wingren
Skådespelare och konstnärlig ledare för Blaue Frau
Helen Korpak
Fotograf och skribent
Anna-Sofia Nylund-Allén
konststuderande