Vi använder cookies på våra sajter för att ge dig en bättre upplevelse.

  • Första sidan
  • Prenumerera
  • Kundservice
  • Annonsera
  • Ta kontakt
  • Min prenumeration
  • Jobba hos oss
  • e.hbl.fi
  • Om Hbl
  • Kortet.fi
  • På TV i dag
  • Nyhetsbrevet
Hem
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
  • Nyheter
  • Lokalt
  • Opinion
  • Sport
  • Kultur & nöje
  • Livsstil
  • Bloggar & poddar
  • HBL TV
    • Ledare
    • Insändare
    • Kolumner

    Felmeddelande

    User error: Failed to connect to memcache server: localhost:11211 in dmemcache_object() (line 415 of /srv/gamla-sites/docroot/sites/all/modules/memcache/dmemcache.inc).
    Fredrik Sonck
    Impuls
    Fredrik Sonck
    Ensemblen föder sitt verk grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen.

    Fredrik Sonck: Att föda över en grav

    Publicerad: 11.11.2015 16.04 • Uppdaterad: 11.11.2015 16.10

    Ämnesord

    • Samhälle
    • Scen
    • Teater
    • Teaterkritik

    Dela

    Twittra

    Verktyg

    Större text Mindre text Skriv ut artikel Rapportera fel

    Det finns två huvudanledningar till teaterkritikens explosivitet.

    Varför väcker just teaterkritik så starka känslor? Så här säger teaterkritikern Tomas Jansson i en artikel på Svenska.yle.fi: ”Ska jag vara helt ärlig så hävdar jag ändå att teaterfältet skiljer sej från t.ex. litteraturen och bildkonsten. Under de 30 år jag har följt med kritiken har det visserligen hänt att författare har höjt rösten och klagat på kritikens nivå. Men det är väldigt mycket oftare som det finlandssvenska teaterfältet har lust att kritisera kritiken. Vad det beror på borde man fråga teaterfältet, för jag tror inte att teaterkritiken har lägre nivå än nån annan kritik.”

    Jag tror Jansson har helt rätt, men om jag får drista mig att besvara hans fråga skulle jag söka svaret i själva konstformen och dess premisser, snarare än på det specifikt finlandssvenska fältet. Oavsett det allmänna behovet att diskutera kritik, tror jag det finns två anledningar till teaterkritikens stora explosivitet.

    Den första är att teaterkonstens viktigaste yrkesgrupp – skådespelarna – tvingas leva med kritiken i sin skapandeprocess. Där en författare är klar med det konstnärliga arbetet med sin bok när recensionerna publiceras, håller skådespelaren fortfarande på och skapar sitt verk, kväll efter kväll efter premiären. Det är ett arbete som är känsligt för kritik, eftersom allt kreativt arbete har svårt att tåla tvivel medan det pågår. Det som kreativa processer kräver är tillit, mod och trygghet. Och alla som arbetar professionellt med något kreativt vet att professionaliteten i hög grad ligger i den upparbetade förmågan att tro, också då man tvivlar. Av den här anledningen har teatern ett helt reellt behov av att hålla den offentliga kritiken på armslängds avstånd så länge spelperioden pågår. Oberoende av hur berättigad eller välmotiverad den är torde risken för att den stjälper vara betydligt större än chansen att den hjälper.

    Denna omständighet kan teaterkritikern däremot ­inte göra mycket åt.

    Den andra anledningen handlar om teaterns helt fundamentala ”här och nu”. Det är inte bara definierande för själva konstformen utan påverkar också förståelsen av kritiken av enskilda verk.

    Om vi karikerar det: En författare som får tuff kritik kan alltid tänka att någon annan ”där och sen” ska förstå hennes verk, uppfatta det såsom samtiden inte förmådde. Det finns gott om exempel på missförstådda författarskap vars storhet blivit uppenbar senare. Att vara före sin tid som teaterkonstnär (dramatikerna undantagna) är däremot utsiktslöst – någon historisk upprättelse existerar inte. Ensemblen föder sitt verk grensle över en grav, dagen glänser till ett ögonblick, och sen är det natt igen. Minnena bleknar långsamt, eller mytologiseras. Programblad och platta videoinspelningar arkiveras i någon skrubb eller glöms bort på något USB-minne. Från en särskilt lyckad uppsättning bevaras scenografin i ett ­kallager på landet, för att småningom skrotas, återanvändas eller mögla bort. Den mest påtagliga oberoende vittnesbörden om vad verket kanske var blir den kritik det fick.

    Jag menar inte att teaterkonstnärer ständigt går runt och oroar sig för sin plats i historieböckerna. Däremot tror jag att de allra flesta av oss har ett vagt behov av att lämna någon sorts spår efter oss, något påtagligt, ett vittnesmål om vår existens och vad vi gjorde, kände och tänkte. Det nästan omöjliga i detta är teaterkonstens förbannelse, och ibland dess välsignelse.

    Men inte heller detta är en omständighet kritikern kan göra någonting åt.

    Fredrik Sonck
    Ta kontakt Flera artiklar av Fredrik Sonck

    Bloggar

    Visa fler bloggar

     
    1.2.2016 20.36 1.2.2016
    Ungdomar uppskattar tydlig reklam
    Nyheter
    » Transparens är viktigare än objektivitet, säger forskare Vilma Luoma-aho.
    Amanda Mannstrom
    1.2.2016 23.07 1.2.2016
    Frågor och svar om zikaviruset
    Nyheter
    » Om du är gravid ska du inte resa till Latinamerika om du inte måste, säger de finländska hälsomyndigheterna.
    Peter Buchert
    2.2.2016 09.57 2.2.2016
    Som ett lapptäcke i drömmarnas land
    Kultur
    » Lars Huldén hade tänkt sig en forskarbana men blev på köpet älskad författare. På fredag när det är Runebergsdagen, fyller han 90.
    2.2.2016 20.21 2.2.2016
    Så vill svenska regeringen minska tiggeriet
    SVERIGE
    » Skänk inte pengar i muggen utan stöd hellre organisationer i de utsattas ursprungsländer.
    Anna Svartström
    1.2.2016 20.31 1.2.2016
    Genomskinlig journalistik
    Opinion
    » Nyligen slog en kollega larm om en så kallad advertorial som vi publicerat på webben och som en läsare delat via Facebook, varpå den plötsligt såg ut som en redaktionell text.
    Susanna Ilmoni
    1.2.2016 12.48 1.2.2016
    Tommy Pohjola: Skammen går på torg
    Opinion
    premium Graffitikonsten som pekade ut Vandabossar plockades ned och därmed gick staden från en pinsamhet till en annan.
    Tommy Pohjola
    Hbl - Hufvudstadsbladet
    Hbl.fi

    Hufvudstadsbladet är den största finlandssvenska dagstidningen i Finland och utkommer i Helsingfors.

    Kontakta HBL
    Växel 09 12531
    Prenumerationer 09 1253 500
    pren@hbl.fi

    KSF Media ger ut Hufvudstadsbladet, Västra Nyland, Östnyland, Loviisan Sanomat och Hangötidningen | Hangonlehti.

    Ansvarig redaktör (digitalt innehåll): Susanna Ilmoni
    Chefredaktör för tidningen Hufvudstadsbladet: Tommy Westerlund
    Nyhetschef inrikes och världen: Lena Skogberg (tf.)
     

    Nyhetstips & pressmeddelanden
    E-post: nyheter@hbl.fi
    SMS: TIPS "ditt meddelande" till 13513
    MMS (bilder): TIPS till 13513
    Ring nyhetschefen: 09 1253 222
    Ring webbproducenten: 044 78 35 720

    • Första sidan
    • Prenumerera
    • Kundservice
    • Annonsera
    • Ta kontakt
    • Min prenumeration
    • Jobba hos oss
    • e.hbl.fi
    • Om Hbl
    • Kortet.fi
    • På TV i dag
    • Nyhetsbrevet