"En statsstyrd kultur känns främmande"
Oron för att staten ska blanda sig i den kommunala kulturpolitiken och komma med strikta direktiv på hur statsbidragen ska fördelas lever vidare. Också Kommunförbundet säger nej till en statsstyrd kulturpolitik.
Kostnaderna för kultur varierar stort i de finländska kommunerna. Enligt en utredning gjord av Kommunförbundet satsar de finländska kommunerna årligen mellan 105 och knappt 250 euro per invånare på kultur. 24 finländska städer ingår i utredningen. Av dessa städer satsade Vasa, med nästan 246 euro per invånare, mest på kultur. Minst satsade Vanda (106,7 euro/invånare) och Salo (104,9 euro/invånare). Utredningen gjordes 2013.
Biblioteken samt konst- och kulturinstitutionerna (teatrar, museer och orkestrar) står i allmänhet för de stora utgiftsposterna. Men i vissa kommuner (till exempel Borgå) är kostnaderna för den grundläggande konstutbildningen betydande.
De statliga anslagen är dels öronmärkta för bibliotek och kulturinstitutioner, dels avhängiga av antalet invånare i en kommun. Statsbidragen står naturligtvis för en stor del av de kommunala satsningarna men hur viktiga är de?
– Väldigt viktiga, säger Ditte Winqvist som är sakkunnig på Kommunförbundet.
– Statsandelarna fungerar som en sporre för kommunerna.
Finns det några direktiv hur kommunerna ska använda sina statsbidrag vad gäller kulturverksamhet?
– Lagen säger att biblioteken och kulturinstitutionerna ska få statsbidrag och gråtandet över att de pengarna skulle gå till något annat är obefogad. Det finns ingen forskning som stöder den tesen.
– I övrigt är det så att kultur är en lagstadgad basservice och varje kommun har rätt att själv välja hur man finansierar sin kulturverksamhet vilket jag tycker är rätt. Kommunerna är olika och kulturen ska växa ur sin grogrund. Men det är förstås bra att satsa också på alternativ.
– En statsstyrd kultur i hela landet känns främmande.
Susanna Tommila som är kulturdirektör i Esbo säger att hon är orolig för att staten i allt högre grad ska vilja styra kulturpolitiken.
– Jag vill att kommunerna och staten diskuterar kulturpolitiken men en förutsättning för det är att det finns pengar, annars kan man inte diskutera.
– En del kommuner är beroende av bidrag för att kunna bedriva sin kulturpolitik.
Mia Wiik som är tf. kulturchef i Vasa håller med Tommila. Statsandelarna för kultur är det eviga orosmomentet.
– Det är klart att man oroar sig för påtryckningar om hur verksamheten ska bedrivas, i synnerhet i tider som dessa då staten sparar.
Ny fördelning i sikte
Med ett bidrag på nästan 17,6 miljoner euro toppar Helsingfors listan över statliga anslag till kommunernas kulturpolitik. Åbo får drygt 11,5 miljoner euro medan bidragen till Esbo och Vanda ligger ganska nära varandra med summor på 6,9 miljoner euro respektive 6,5 miljoner euro. Största delen av bidragen går till bibliotek och kulturinstitutioner.
De statliga bidragen har varken ökat eller minskat under senare år men nu är risken för åtstramningar reell, påpekar Ditte Winqvist.
– Jag kan inte se att statliga bidragen ökar, snarast blir det väl fråga om en ny fördelning av medlen.
– Den nya regeringen, och kulturministern, blir väldigt viktig.
Också kommunernas egna finanser är ansträngda, konstaterar Winqvist men säger att hon fortfarande tror starkt på att kultur uppfattas som välfärd och som viktigt.
– Allt oftare implementeras kultur numera i social- och hälsovården.
Kulturpolitisk plan
Kultur är inte ett högprioriterat område i kommunalpolitiska debatter. Esbo gör nu upp en kulturpolitisk plan som sträcker sig fram till 2030. Planen ska godkännas av fullmäktige i höst.
Förväntningarna på kulturpolitiken är höga i Esbo, säger kulturdirektör Susanna Tommila.
– Kulturpolitiken förändras i takt med att staden växer och vi utgår från att invånarna vill veta vad som är på gång. Ingenting är nedskrivet ännu, tillsvidare diskuterar vi.
En utgångspunkt för Esbos kulturstrategi är befolkningsstrukturens förändring. Vem bor var är en viktig utgångspunkt.
– Vi måste fundera på var våra museer, teatrar och bibliotek ska finnas, säger Tommila.
I Vasa har kulturpolitiken inte diskuterats alls inför vårens riksdagsval, säger kulturchef Mia Wiik.
– En utebliven kulturdiskussion är också ett orosmoment, påpekar Wiik.
– Å andra sidan är invånarna i Vasa vana vid ett gott kulturutbud eftersom vi har två teatrar, bibliotek, museer och en stadsorkester. Däremot är det ont om kultur utanför institutionerna. Vi skulle gärna se mera av det.
Ny lag?
Den kommunala kulturpolitiken regleras i lagen om kommunernas kulturpolitik. Lagen är från början av 1990-talet och planer finns på att förnya den.
– Jag hoppas att en förnyelse av lagen ingår i det kommande regeringsprogrammet och att kommunernas frihet att själv prioritera sin kulturpolitik består i en ny lag, säger Ditte Winqvist.
Kultursedlarna då? Hur populära är de?
– Medelmåttigt populära. Kultursedlarna kunde användas mycket mer, i synnerhet den sedel som gäller för både motion och kultur. Jag hoppas att användningen ökar.