Kvalitetskrav på institutioner
Under följande regeringsperiod kan också staten komma att ställa mer krav på institutionsteatrarna.
För tillfället får institutionsteatrar statsandelar utifrån antal årsverken, det vill säga hur många personer teatern sysselsätter. Det finns en plan enligt vilken två till tre procent av stödet i framtiden skulle delas ut utifrån vissa kvalitetspremisser. Till exempel kunde samarbete med det fria fältet, turnéer, tillgänglighet, ny dramatik och barn- och ungdomsteater ge institutionsteatrar poäng.
Ann-Luise Bertell, chef för Wasa Teater, stöder idén.
– Teatrarnas ekonomiska situation och tidsandan har lett till att man fokuserar på ekonomiskt resultat och publiksiffror. Dessa skulle fortsättningsvis vara viktiga men inte de enda mätarna. Nuvarande system leder i många fall till att de mest välsäljande komedierna går från teater till teater. Eller att man helt slutar spela för barn och ungdom. Detta ska inte statsandelarna vara till för. Kulturpolitiken måste ha en målsättning.
Tre enkäter med frågor om verksamheten har skickats ut till teatrarna. Utifrån svaren på de två första omgångarna har Undervisnings- och kulturministeriet räknat ut hur pengarna skulle fördelas mellan teatrarna ifall systemet infördes.
Enligt kulturråd Katri Santtila vid Undervisnings- och kulturministeriet visade sig de två första enkäterna ha en del brister och för tillfället är planen lagd på is. Det är upp till följande regering att driva frågan vidare.
– Våra kalkyler visade att det fanns vinnare och förlorare. Trots att vi vet att vissa teatrar har en mångsidig verksamhet fick de dåliga poäng. Vi har förberett projektet och skickat ut en tredje enkät. Så om vi går vidare med saken har vi all den information vi behöver.
Negativ spiral
Utifrån den första enkäten 2012 skulle Viirus ha varit en av förlorarna.
– Tanken med att utöka statsandelarnas villkor är inte fel i sig. Det är bra att teatrarna, orkestrarna och museerna inte blir alltför bekväma i sina system. Men många av mätarna mäter inte det som de utger sig för att mäta. I stället för att mäta kvalitet mäter de verksamhetens kostnadseffektivitet. Många av mätarna baserar sig på teatersalens storlek, vilket gör att de mindre teatrarna aldrig kan få fulla poäng i dem, säger Matilda von Weissenberg, administrativ ledare för Viirus.
Matilda von Weissenberg påpekar att Viirus redan turnerar, besöker skolor och har en lokal utrustad med bland annat handikapp-toaletter. Det som gör det planerade systemet problematiskt är att man straffas med mindre medel om man får låga poäng i kvalitetsenkäten, i stället för att premieras om man får höga.
– Det är redan nu extremt svårt att höja antalet årsverken, medan det är väldigt lätt att förlora ett eller två. Samtidigt är teater en väldigt riskfylld verksamhet, man kan aldrig veta om föreställningen blir en succé eller en flopp. Ändå ska man försöka försäkra sig om åskådare och tänka långsiktigt, hålla sysselsättningsgraden till varje pris. Ibland försöker någon teater sig på omstruktureringar, eller måste till exempel renovera sin lokal. I samma veva är det väldigt vanligt att årsverken ryker eftersom verksamheten inte hållits intakt och sysselsättningsnivån därför inte har varit lika hög som tidigare.
– Om man lägger till de ovannämnda premisserna för statsandelar och skär i årsverken som följd av tillfälliga upp- och nedgångar så bildas lätt en negativ spiral för vissa teatrar. Man har färre årsverken, det vill säga mindre pengar att sysselsätta med, man sparar som följd och sysselsätter färre och har smalare verksamhet, vilket ger ännu färre poäng och ännu färre årsverken. På så sätt kan vissa teatrar vinna över andra, om spiralen får fortsätta, säger Matilda von Weissenberg.